Find a dog!
Tjena. Tänkte bara skriva om några saker lite fort.
Jag kommer inte ha någon fritid alls de närmaste månaderna känns det som. Jag har köpt Dead Space 2 som nog kommer komma imorrn. Sen har jag Bioshock Infinite och Amy of Two: The Devil's Cartel på väg till mig, kommer nog komma nästa vecka tror jag. Sen funderar jag också på att beställa Dead Space 3, för det var väldigt billigt nu på CDON.
Så jag kommer att ha fullt upp. Kul ska det bli.
Just det, jag har också köpt The Strokes nya skiva. Kommer nog också att komma nästa vecka nån gång. Ska bli väldigt intressant. Har hört två låtar från den och kan säga att jag har höga förhopppningar.
Ska hjälpa Mary-Ann att flytta nu till torsdagen också. Ska bli väldigt kul, för hon ska flytta till SEGMON! Av alla ställen. Riktigt skoj.
Igår var jag och en kompis och käkade våfflor för att fira våffeldagen, som är idag. Det var GHAB som bjöd, så det är ju klart man går dit.
Det roliga var att av alla 10-15 personer som var där, så var jag och min kompis de enda som var under 60. Så man kände sig lite felplacerad kan jag ju säga. Men våfflorna var goda.
Och nu till den coolaste banan jag sett på fruktansvärt länge i ett spel. Det är från Rayman Legends demot, uppföljaren till Rayman Origins. Bara titta och njut.
Jag ser på er hur lamslagna ni är av det ni just sett. Pure awesomeness.
Det var allt för mig. Ha det gött.
When battle has made you weary, please come back to see me.
Sod the bloody neighbours!
Tja. Tänkte dela med mig av helgens händelse och lite annat.
Jag var och röstade för första gången i veckan. Det handlade om hurvida de skulle lägga ner mellanstadieskolan i Grums eller inte. Jag tycker det låter som en urbota korkad idé, så jag röstade nej.
Jag måste säga att jag kände mig jävligt löjlig när jag gjorde det. Fick ett papper med tre alternativ; ja, nej och vet inte, (och om man går för att rösta och röstar "jag vet inte" så är man inte så jäkla smart).
Så jag kryssade i nejrutan och lade lappen i en kuvert, klistrade igen det och lämnade in. Och allt det här gjordes bakom en avskärmning, precis som om det var världens hemligaste grej. Alltihop kändes så bisarrt på nåt vis.
Jag har också gått med i/startat en bokklubb. Det är bara jag och Mary-Ann som är med i den, men ändå. Det är en kul grej. Så vi håller på och läser The Clan of the Cave Bear/Grottbjörnens Folk, jag läser på engelska, hon på svenska.
Sen varje vecka så diskuterar vi vad vi läst och tar upp intresanta frågor, såsom religion, tradition och könsroller.
Väldigt kul faktiskt. Man har ju lite mer anledning att läsa då liksom, om man har ett mål med det så att säga.
Och nu till huvudrätten, so to speak.
Jag hatar mina grannar som bor längst upp i byggnaden. Hatar dem med hela min existens. De har ingen uppfattning om verkligheten, de verkar tro att de är de enda som existerar i hela universum.
Man vet omedelbart att det är de som kommer in i byggnaden, för ingen annan kan producera ljudet som låter som en elefant som lärt sig att hoppa i en stor, tom, ekig lokal. Ska det vara så jävla svårt att försöka GÅ TYST i trapporna för en gångs skull?
Detta har pågått sen jag flyttade in mer eller mindre. Men värst av allt är festerna som de av nån anledning måste ha. Då är det helt plötsligt tio liksinnade idioter som väldtar trapporna. Men inte nog med att de för väsen där, de måste skrika, hojta, tönta sig och spela ashög musik också.
Detta pågick från fredagskvällen till inatt, klockan två på natten till söndagen.
Första natten orkade jag inte göra nåt, jag bara låg och försökte sova i oväsendet, tänkte att det måste sluta nån gång. Jag sov nästan inget den natten.
Men igår, när mitt allmänna mående var dåligt och jag var grymt irriterad på grund av sömnbrist, fick jag nog. Hade jag inte haft nån självbehärskning så hade ni nog kunnat läst i tidningarna idag om ett brutalt massmord i Grums.
Men jag nöjde mig med att ringa störningsjouren. Så en kvart senare hörde jag två bilar stanna till utanför. Hörde hur personerna gick upp och ringde på dörren. Och när de öppnade dörren var det som en nukulär tryckvåg av rent oväsen fyllde upp byggnaden. Inte nog med att musiken var värdelös, den spelades på en nivå så till och med Helen Keller skulle be dem att sänka lite.
Och sen kom tystnaden. Den kändes nästan overklig. Sen bröts tystnaden av att alla idioter elefantade sig ner genom huset en sista gång. Då kunde jag försöka sova.
Såvitt jag fattar så kostar det en del om störningsjouren måste rycka in, så jag hoppas verkligen att de blev dyrt, så kanske de får in lite vett i huvet.
Så, nu har jag fått avreagera mig lite. Och med det sagt så ska jag dra.
Ses.
When battle has made you weary, please come back to see me.
Lie la lie...
Halloj. Har nu återhämtat mig från incidenten på IKEA och är redo för ett nytt inlägg.
Jag har förbokat Bioshock Infinte, ett spel som jag väntat på fruktansvärt länge. Och när man förbokade det så fick man med ett litet minispel. Industrial Revolution heter det, och det är ett litet internetspel som går ut på att man ska placera kugghjul på rätt ställen så att en maskin börjar funka.
Det har egentligen inget med själva spelet att göra, men man får lite backstory om världen och lite sånt. Plus att ju mer nivåer man klarar av i det desto mer bonusgrejer får man i det riktiga spelet sen när det kommer ut. Så det är ju inte alls fel.
Jag har börjat boxas lite också, (därav titeln, fattar ni?). Inget seriöst direkt, är en timme en gång i veckan. Det är väldigt kul, men fruktansvärt jobbigt. Man går nog ner 2,4 kg bara i vätskeförlust på ett sånt pass.
Tränaren är kul iaf. Förra veckan smög han upp bakom mig och slog mig upprepade gånger i sidan bara för att jag inte slog tillräckligt hårt. Lite omogen. Sånt gillar jag.
Sen är det alltid väldigt trevligt att lyssna på lugn musik och varva ner och stretcha efter ett jobbigt träningspass. Har alltid tyckt att det är en speciell känsla.
Imorrn ska jag hem till Segmon och familjen, lyckades övertala dem att vi ska äta hemmabygga hamburgare imorrn. Eller ja, övertala och övertala. Samtalet gick till ungefär såhär:
-Jag tänkte ungefär såhår; hemmabyggda hamburgare vore gott imorrn, eller hur?
-Ja, det vore det.
-Okej, bra.
Antingen är hamburgare rätt gott och kräver ingen större övertalning för att förtäras, eller så har jag fruktansvärda talanger när det kommer till att övertala folk.
Skulle gissa på det första.
Nej, nu ska jag ge mig av, rädda världen och lite sånt.
Vi hörs.
When battle has made you weary, please come back to see me.
No ice cream, no cry.
Yo!
Detta inlägg är lite speciellt, då det är exakt på dagen fyra år sedan jag startade denna blogg. Lite ballt, eller hur?
Så, vad har jag planerat för att ära denna dag? Inte ett skit. Tänkte bara skriva på om lite strunt som vanligt.
Tror jag nämde i det förra inlägget att jag har börjat på INDA Support. Och när jag gjorde det så gick jag med i ett arbetsmarknadspolitiskt program som det så fint heter.
Och tack vare det, om jag har tolkat brevet jag fick rätt, så kommer jag få massa mera pengar. Typ dubbelt. Vilket var jävligt skönt.
Har nog aldrig varit så glad över att ha öppnat ett brev.
Ja, pengar gjorde mig glad. Ännu en myt krossad.
Var på IKEA med Mary-Ann häromdan också. Trodde att det skulle bli ett vanligt besök, som så många andra. Men fy fan va fel jag hade.
Direkt efter ingången hade de satt upp ett bord med diverse grejer på, med en skylt bredvid. På skylten stod det att de hade placerat ut sju (har jag för mig) gosedjur runtom i butiken, och varje gosedjur hade en bokstav på sig.
Så då skulle man ta en lapp från bordet och gå igenom varuhuset för att leta efter dessa bokstäver.
Det var asballt, jag kände mig lite som Indiana Jones, gå runt och leta efter spännande grejer och omplacera bokstäverna för att kunna komma på vilket ord de sökte efter.
But alas, vi lyckades inte hitta den sista bokstaven... Jag sörjer fortfarande. Ordet kommer för evigt att förbli blott ett mysterium.
Men värst av allt var att man skulle få en gratis mjukglass om man lämnade in det rätta ordet i kiosken utanför kassorna. Jag fick ingen mjukglass...
Skulle gärna ha skrivit mer, men minnet av den förlorade glassen är för jobbigt just nu.
Vi får ta det nån annan dag.
Ses.
When battle has made you weary, please come back to see me.
Return of the King.
"Nämen, vad fan är det jag ser? Uppdaterar den här typen sin blogg? När var det senast, förra seklet?" kanske ni sitter och tänker väldigt högljutt till er själva nu. Och ni har rätt. Det var bajlängesen sist.
Men få inga idéer nu att jag kommer uppdatera här oftare. Jag vet inte vad som fick mig att skriva nu, och jag vet inte när jag kommer skriva nästa gång. Så ha det i åtanke, ni 0-1 personer som läser ibland.
Jag har de senaste dagarna kollat på sex skivor extramaterial till Lord of the Ringstrilogin. Ca 18 timmar total speltid. Men fruktansvärt intressant. Så efter det blev jag sugen på att kolla på filmerna igen nu när jag vet så mycket mer om allt.
Fick reda på hur de gjort alla små modeller i filmen, alla specialeffekter, intervjuer med skådespelarna etc., etc.
Efterson ett av mina största intressen är just film så var det väldigt kul att se mer hur jäkla stor hela processen verkligen är. De tre filmerna tog 18 månader att bara filma, och folk jobbade på dem i fem, sex år, om inte mer. Helt jäkla galet.
Efterson ett av mina största intressen är just film så var det väldigt kul att se mer hur jäkla stor hela processen verkligen är. De tre filmerna tog 18 månader att bara filma, och folk jobbade på dem i fem, sex år, om inte mer. Helt jäkla galet.
Det börjar ändra sig på jobbfronten också. Har blivit med i nåt som heter INDA Support, de inriktar sig på folk med vissa svårigheter och diagnoser och försöker hitta ett jobb som passar en så bra som möjligt.
Har första mötet med de på onsdag. Och så som schemat ser ut nu så kommer jag att komm ut i praktik om tio veckor.
Vad tycker jag om det? Jag vet helt ärligt inte. Jag har varit arbetslös så länge nu att jag har vant mig vid det. Så tanken på att jobba nu är väldigt skrämmande. Vill jag verkligen slösa bort typ en tredjedel av mitt liv med att bara göra saker som jag inte vill göra?
Jag vet inte. Vi får se hur det blir med det.
Hur som helst. Nu har jag skrivit nånting. Hoppas att ni är nöjda. Har som sagt ingen aning när/om nästa inlägg kommer.
Ha det gött iaf.
When battle has made you weary, please come back to see me.
BARRELS!!!
Tja. Klockan är snart halv fyra på morgonen och jag är insvept i en filt och lyssnar på hårdrock; så jag tänkte att jag lika gärna kan skriva ett inlägg. Det var ju ändå ett tag sen. Det där "minst ett inlägg i veckan" gick ju verkligen bra, eller hur?
Kommer inte ihåg exakt när, men för ett tag sen så var jag hundvakt åt Mary-Anns hund (no, really?). Hon kommer nog mörda mig för att jag inte kommer ihåg eftersom datumet är lite speciellt för henne. Men risken för att hon skulle läsa min blogg är väldigt liten, så jag behöver nog inte oroa mig.
Hursomhelst. Det var iaf rätt skoj. Inget märkvärdigt hände, förutom när jag skulle beställa pizza. Jag gick till pizzerian, beställde den och vandrade iväg; orkade inte sitta där hela tiden.
Sen kom jag tillbaka och satte mig och väntade. Jag märkte då att stället var väldigt tomt. Jag satt nog där iaf fem minuter innan nån kom, och pizzan hade varit i ugnen i över tio minuter om ingen hade tagit ut den innan jag kom.
Men pizzagubben kom, tog ut pizzan, kollade på den, såg att den var kolsvart och rök, gick ut i köket, kom tillbaka och började göra en ny pizza. Han säger för övrigt inget till mig när detta sker. Han nämner det lite tyst några minuter senare, och det enda han säger är typ, "Gjorde en ny, blev lite fel."
Jag såg dig sabba min pizza. Du vet detta. Medan du gömde dig nånstans där bak i restaurangen så mördade du min pizza, brutalt och hämningslöst, in cold blood.
Och inte nog med det, jag skulle ha färska champinjoner på min pizza. Vilket de glömde på andra pizzan de gjorde. Vilken en av dem kommer på efter några minuter i ugnen (pizan alltså). Så han tar ut den, pillar bort burkchampinjonerna och lägger på färska istället.
Ingen rabatt för sveda och värk fick jag heller, bara ett "Ursäkta att det tog lite tid".
Men den var god iaf. Och det är ju det som räknas.
Och om ni inte gillar att jag börjar meningar med och och men för att det är "fel", så får ni stå ut med det; för det är helt okej att göra det. Vet inte vart alla fått för sig att man inte kan göra det. Ett komma efter ett och är förresten också helt korrekt.
Jag har köpt Borderlands 2 också. Drog in till Karlstad i fredags (dagen det kom ut) och köpte det. Gillade det första spelet, så jag såg inga anledningar till att jag inte skulle gilla detta. Jag hade rätt.
Ett väldigt bra spel. Det bästa är humorn och alla referenser. T.ex. så ska man, i ett uppdrag, döda fyra mutanter som bor i kloakerna. Men först måste man lura ut dem med pizza. Och när de kommer ut så ser man att deras namn är Don, Mike, Ralph och Leo. Underbart.
Precis efter det stöter man på en herre som heter Flinter också.
Bara ett litet smakprov på allt som är asbra med det här spelet.
Det sista jag ska prata om är en person jag nyligen, genom min syrra, upptäckt på Youtube. Han "heter" PewDiePie, en svensk kille som faktiskt arbetar med att göra underhållande filmer på Youtube.
Det han gör är mer eller mindre Let's Plays, mestadels av skräckspel. Vilket är kul då han är livrädd hela tiden när han spelar. Vilket nog är därför han är så populär. Han har varit med på TV och grejer. Han pratar engelska i nästan alla filmer, så hans publik kan ju vara i stort sett hela världen.
En riktigt kul kille. Han brukar filma sitt ansikte hela tiden också, så man verkligen ser skräcken i nyllet på honom.
Jag kollade på honom tidigare imorse och bröt ut i skratt så jag seriöst tror att jag väckte grannarna.
Nej, nu ska sluta skriva. Ska nog kolla lite mer på hans grejer (vilket lät lite perverst).
Ha det gött allesammans.
When battle has made you weary, please come back to see me.
But how are you gonna spend the rest of this day?
Tjo. Sitter nu här ensam i mörkret i min lägenhet och lyssnar på Death Cab For Cutie (för övrigt ytterligare en grupp som jag nyligen upptäckt och tycker är mycket bra).
Som ni (0-2 personer) kanske har upptäckt så har mina uppdateringar varit ganska frekventa senaste tiden. Jag ska verkligen försöka att fortsätta detta, så att det iaf blir MINST ett inägg i veckan.
Så, vad har hänt?
Jag ska tipsa om ett mycket bra spel som jag upptäckte för ett tag sedan. Men det kommer senare i inlägget.
Först ska jag prata om min fredag, som var den bästa dagen på ett bra tag. Jag hade blivit inbjuden av en kompis att vara med på en filmkväll.
Jag var ganska nervös innan jag skulle dit, för det skulle vara flera personer där jag aldrig träffat förut. När jag kom dit så kände jag mig först lite malplacerad; men det gick över ganska fort då alla som var där var väldigt trevliga.
Så vi började med att kolla på The Avengers, som jag tyckte var jäkligt bra. Humorn var toppklass och seden jag såg Sherlock Holmes så är Robert Downey, Jr. en av mina favoritskådespelare.
Sen efter filmen blev det kalas. Hon (kompisen som bjöd in mig) hade bakad tårta, chokladkaka och blåbärspaj. Allt var riktigt gott.
Sen var det dags för en till film och denna gången blev det Chronicle. En film jag inte riktigt vet hur jag ska beskriva. Den var inte dålig, den var absolut värd att se. Men jag skulle inte kalla den en bra film. Den var väldigt hemsk och mörk.
Inte bra, men inte dålig. Hoppas ni hänger med lite på vad jag försöker få fram.
Resten av kvällen så pratade vi bara och hade det trevligt.
En mycket bra dag.
Nu kommer det ni alla väntat på. Nu ska ni få reda på vilken spel jag pratade om i början av inlägget. Spelet heter You have to burn the rope. Vid första anblick så ser det ut som ett vanligt, halvdant internetspel. Men, nej. Detta spelet är så mycket mer.
Karaktärerna och handlingen är fruktansvärt genomtänkta. Direkt man börjar blir man nedslängd i en tunnel, vilket ger känslan av djup ensamhet och klaustrofobi.
Musiken är bara några få pianonoter, sen hör man bara "whooosh"-ljud som man förväntas höra i en grotta; vilket bara ökar känslan av depression och isolation. Man är helt utstängd från resen av världen.
En av de första sakerna man lägger märke till när man går genom grottan är skrifter på väggarna. De förklarar handlingen och vad man måste göra. Allt man ska göra i spelet står i dessa få meningar, vilket måste vara en filosofisk ställning att vi inte har någon fri vilja. Om utvecklarna själva tycker detta eller om de bara är ute efter att få folk att tänka till ordentligt om deras egna liv är oklart. Kanske båda.
När man kommer till slutet av grottan stängs en vägg bakom en och musiken intensifieras. Nu blir man istället fylld av skräck och förtvivlan. Några ögonblick senare så får man se bossen. Honom som spelet går ut på att besegra. Jag skulle inte ljuga om jag sa att denna... sak, är det mest skrämmande många människor någonsin har sett.
En enorm svart skapelse med stora genomborrande ögon. Det känns som den stirrar rakt in i själen på en. Dens mun är vidöppen, precis som om den försöker sluka en. Och som skriften har sagt, det finns ingenting du kan göra mot den som kommer att skada den. Bara en sak kan besegra den; en taklampa som så lämpligt hänger precis över den.
Så för att få ner lampan måste du ta tag i en fackla och bränna repet som lampan hänger i. Detta kommer att besegra saken och du har vunnit.
Jag tror att hela spelet som du nyss har spelat är en synonym för kampen mellan gott och ont; att det kan verka svårt ibland, men man klarar sig alltid och det goda vinner.
Kolossen är helt svart och ser fruktansvärt ond och farlig ut. Så klart så symboliserar den ondska och allt som är fel här i världen. Medan du, som har klarat av att ta dig igenom deprimerande och isolerande tunnlar tar tag i en brinnande fackla. Eld är ju känt för att vara symboliskt med ljus, godhet, liv och renhet. Detta använder du till din fördel för att besegra den stora svarta kolossen, alltså ondskan.
Du var tvungen att kämpa dig igenom svårigheter, överkomma odds som från början var emot dig och slutligen besegra ondskan med en taklampa (ljus). Detta symboliserar att det alltid finns en utväg, hur svårt nånting än ser ut att vara. Ibland måste man kanske bara stanna och kolla upp ett tag?
Det är iaf min tolkning av detta fantastiska spel. Så klart kommer inte alla att se spelet på samma sätt. Men det är helt okej, media kan tolkas på många olika sätt.
Nu ska jag sluta prata så ni sjäva får chansen att spela detta spel, nej, konstverk.
Just det. Låten i slutet är asbra också.
When battle has made you weary, please come back to see me.
Te prometo.
Tjo. Har precis kollat klart på en Let's Play på ett mycket intressant spel. Resonance heter det. Ett point-and-click-spel till PC. Nästan sju timmar lång var den, så det har tagit större delen av dagen, men det var det värt.
Vill inte berätta vad det handlar om, men jag kan säga att det det är många saker som överraskar en ordentligt. Väldigt välgjort och genomtänkt spel.
Jag hoppas att det är nån som läser här som iaf kollar upp det. Länk har ni här.
Jag har dragit på mig en förkylning också, vilket inte är kul. Men jag har ju klarat mig undan sjukdomar ett tag nu, så det är väl på tiden.
Har ett nytt spel som jag spelat de senaste dagarna också. Det heter Lost Odyssey, ett rundbaserat rollspel. Jag vet inte varför, men jag blev väldigt sugen på ett sånt spel för ett tag sedan, så jag köpte ett.
Ett köp jag inte ångrar. Har spelat ca 30 timmar nu och ska precis börja på den fjärde skivan, (just det, spelet är på fyra DVD-skivor).
Ingen idé att att prata mycket om det eftersom ingen bryr sig, men jag tänker iaf säga att det är riktigt bra. Lyckas väldigt bra med storyn och karaktärerna. Inte många spel som får mig att skratta och nästan börja gråta titt som tätt.
Bör också nämna att detta spel är bland de få som har en mycket användbar handbok som följer med. Jag konsulterar den tämligen frekvent.
Jag sprang en mil igår igen också. Känns bra. Känslan när man väl sätter sig ner efter att ha sprungit över en och en halv timme är bland de skönaste jag varit med om. Så det är nästan värt att springa en mil bara för det. Nästan.
Nej, nu ska jag dra mig. Ställa mig i nåt hörn och nysa skallbenet av mig.
Ha det gött.
When battle has made you weary, please come back to see me.
Are you my mummy?
Tjo. Har precis kommit hem från farmor och farfar. Var där och käkade lite mat och grejer eftersom syrran fyllt år. Så det var mycket gott.
Jag fick med en jäkla massa kort med hem också från när jag var ynge, och jag kan lugnt säga att jag inte direkt blivit fagrare med åren.
Jag ska också tipsa om en trevlig video (fast med bara ljud). Det är en sån där avslappningsgrej som är rätt populära nuförtiden. Och jag kände mig ganska avslappnad efteråt och faktiskt.
Plus att den var rätt rolig att lyssna på. Inte som alla andra där nån tjej med släpig röst pratar och säger att man ska slappna av och härja.
Visst, den här videon säger också så, men på bättre sätt.
Anyway, nu ska jag sluta prata så ni kan få slappna av i en halvtimme. Lyssna och njut.
When battle has made you weary, please come back to see me.
I'm being so sincere right now.
Tjo. Tänkte jag skulle försöka skriva ner nåt idag. Och hoppas att bilden (som var gjord i paint) stillade er hunger för mer inlägg.
Det har hänt ganska mycket sen jag skrev sist, men jag ska försöka att skriva så mycket som möjligt.
Kan börja med att jag har varit ensam i mina föräldrars hus i Segmon i en vecka. Anledningen till det var att de drog utomlands (Tunisien för att vara exakt) och jag var tvungen att passa lite diverse djur som vi har där hemma.
Och av nån anledning så kändes det mer ensamt att vara där en vecka med djur än att vara ensam i min lägenhet i en vecka.
Vet inte varför riktigt. Kanske för att jag är van att det ska vara folk där och nu när det inte var det så blev det mycket mer ensamt, kanske?
Men jag var inte helt ensam; det kom lite folk och hälsade på. Först kom Mary-Ann med sin hund och pojkvän och en vän. Det var skoj. Speciellt för hundarna, de sprang runt och härjade nästan oavbrutet.
Sen kom en kompis dagen efter, och vi delade på en familjepizza och lirade tv-spel. Det var najs.
Och några dager efter det kom en annan vän, som jag inte träffat på ett tag och som jag nog inte kommer träffa igen på ett litet tag. Han drog nämligen till Göteborg och gör det osäkert.
Sen kom familjen hem igen och jag drog tillbaka till Grums.
Jag har också beställt lite böcker från Amazon. Drygt 800 kr. blev stuträkningen på. Då beställde jag alla Harry Potter-böckerna i en fin samlingsbox. Jag beställde också Earth's Children-böckerna; jag har hört att de ska vara bra. Allt var för övrigt på engelska också.
Dock var det krångel med Earth's Children-böckerna. När jag fick paketet och öppnade det så upptäcke jag att Land of the Painted Caves (den sista boken)inte var med. Så jag fick kontakta återförsäljaren och säga det och jag fick svar inom en timme. Väldigt fort.
De bad om ursäkt för missen och sa att de skulle skicka boken på tisdag (måndag var nämligen helgdag i England).
Igår var jag ganska duktig också. Jag och en kompis sprang en mil. Kan säga att jag var riktigt jäkla trött efteråt. Hela världen snurrade för mig. Men jag klarade det iaf. Trodde inte jag skulle göra det. Vi sprang det på 1 timme och 36 minuter.
Jag är rätt nöjd iaf.
Jag har blivit mer eller mindre förälskad i en video också. Jag vet inte varför jag älskar den så, men jag har nog kollat på den 30-40 gånger sen igår.
Egentligen är det inget speciellt med den. Det är en person som gör Let's Plays som jag brukar kolla på som mimar till låter Still Alive.
För er som inte vet så är Still Alive med i slutet av Portal och sjungs av en AI efter att man har mer eller mindre förstört henne.
Låten i sig, tycker jag, är rätt skön. Men den blir mycket bättre om man spelat spelet och vet mer om GLaDOS, som AI:n heter, och förstår texten bättre.
Och hon som sjunger den gillar jag också. Hon är alltid så glad och energisk i sina videor att det är nästan omöjligt att inte gilla dem. Och sättet hon "sjunger" på är väldigt speciellt. Hon är så fruktansvärt glad nästan hela videon att det smittar av sig. Speciellt vid "Maybe Black Mesa"-delen.
Det är iaf därför JAG gillar den så. Vet inte hur folk som inte vet vem hon är eller inte har spelat spelet kommer att tycka. Men ni får länken hursomhelst. Här är den.
Skulle också rekomendera att ni kollar på hennes Let's Plays.
Så. Nu borde det räcka för idag.
För övrigt så hade jag väldiga problem med att skriva det här inlägget. Kunde knappt stava och skrev fel och massa grejer hela tiden. Kanske har gått och blivit dyselektriker på senare dar?
Jaja, ni får ha det bra iaf. Hej så länge.
When battle has made you wary, please come back to see me.
Lessen för att uppaderingarna har vartit lite dåliga. Hoppas denna fina bild kan kompensera för detta.
You know what's bullshit?
Jag köpte House Säsong 7 häromdan. Jag fick den idag. Ni kanske kommer ihåg hur grinig jag blev på säsong 6?
Säsong 7 lyckades också att göra mig besviken. Kolla här bara.
(Tryck.)
Jag har betalt för den här. Ska jag verkligen bli behandlad så då?
Och folk gnäller på att folk laddar ner. Se till att göra ordentliga jävla grejer så kanske folk inte skulle göra det.
Och för övrigt suger översättningen på Housesäsongerna giraffanus. Det är illa när jag skulle göra ett bättre jobb än en utbildad översättare.
Herregud.
When battle has made you weary, please come back to see me.
Och dagens nyckelord är... Norge.
Tjo. De senaste dagarna har varit ganska händelserika.
Kan börja med i torsdags, då jag och Mary-Ann var på bio. Vi kollade på Madagascar 3. Och när vi var på väg till bion så kom vi på att jag inte hade sett den andra filmen i serien. Men det fick gå ändå.
Jag tyckte filmen var bra. Den var så jäkla löjligt överdriven att den blev mycket underhållande att titta på. Det var nästan på gränsen att de gjorde narr av utvecklingsstörda. Nästan.
När jag åkte hem på kvällen efter bion så åskade det också. Blixtade som fan. Höll på att skita ner mig när hela jorden helt plötsligt gick från "mörkt som Satans rövhål" till "ljusare än en albino med en 10.000.000-watts strålkastare i nyllet".
Jo, jag träffade en gammal klasskompis härom veckan också. Det var kul. Det var väldigt många år sedan vi sågs sist. Hon bor nämligen i Norge.
Och nu när vi ändå pratar om Norge så kan jag berätta att jag var där igår. Min familj, Mary-Ann, en kompis och hans familj var med också. Vi skulle nämligen till TusenFryd, ett nöjesfält ca 20 minuter från Oslo.
Vi åkte från Segmon vid åtta på morgonen. Jag och min far var de som körde. Turen skulle ta ca två och en halv timme. Det kan också vara värt att nämna att jag hade sovit ca 3-4 timmar den natten. Så jag var inte så jättepigg.
Hursomhelst så kom vi dit och parkerade och gick in. Inträde och "åkband" var för övrigt gratis. Om man hade ett svenskt Coop MedMerakort så fick fem personer gå in gratis. Vilket jag inte fattar hur Coop tycker att det är en bra idé.
Och anledningen till att jag satte "åkband" inom citationstecken är för att man inte fick nåt. Det vara bara att gå in och åka vad tusan man ville.
Orkar inte rabbla upp allt vi åkte, men jag nämner de mest nämnvärda.
Stället var inte lika stort som Liseberg, men allt gick mycket fortare. Tror inte vi stod i kö längre än 20 minuter till nåt; förutom en grej som jag nämner senare. Och det var väldigt skönt.
En av de första grejerna vi åkte var SpeedMonster. En berg -och dalbana som åkte jäkligt fort och hade ca en miljard loopar och svängar och andra hemskheter. Jag var ganska smått livrädd innan. Men efteråt tyckte jag den var rätt najs faktiskt.
En annan grej vi åkte var en vattenbaserad karusell. Man satt i en "båt" och åkte högt upp, svängde lite, sen åkte rakt ner i vattnet. Och det resulterade i en enorm jävla vattenvåg som dränkte allt och alla som stod för nära kanten bredvid vattnet.
Sen när vi hade åkt klart och skulle gå ur "båten" uppstod det problematik. Den där grejen som åker ner över benen och håller fast en vägrade åka upp igen. Så vi satt fast där i ca tre minuter innan vi fick upp den.
Men det värsta hade inte kommit än. När vi skulle gå därifrån så kom mina så kallade "vänner" på att det skulle vara kul om de tvingade mig att stå där den enorma vattenvågen dränkte allt och alla. Kolla vid 40 sek.
Det var ingen kul upplevelse. Man blev inte bara asblöt, kraften av vattnet höll på att slå omkull en också. Det tog flera timmar innan jag hade torkat ordentligt.
Den sista grejen jag ska ta upp är Nightmare. Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara den. Kan börja med innan vi kom in. Först fick vi stå i en kö i ca en timme och 15 minuter. Inte nog med det, det stod en utveckligsstörd herre precis bakom oss också. Och nej, jag har inget emot såna, vanligtvis. Men när de grymtar, slår sin vårdare och växlar mellan att vara aggressiva och lugna på mindre än 1,9 hundradelar; då tycker jag att de kanske inte ska vara ute bland folk.
Hursomhelst. När vi kom in så fick vi stå i ett väntrum i några minuter. Sen kom vi in i själva salen där en herre gav oss 3D-glasögon. Det fanns typ 20 biostolar i ett litet rum, och bredvid varje stol fanns en revolver. Och själva grejen med denna attraktion var att den var i 4D. Man såg saker på en liten skärm i 3D som man skulle skjuta på. Sen snurrade alla stolar runt så man kom till en annan skärm eller liknande.
Och ibland så hände det grejer, typ luft blåste en i nacken (vilket var den andra grejen som tog mig på bar gärning), eller vatten stänkte på en och lite sånt. Och man skulle då skjuta så mycket som möjligt på allt som verkade farligt.
Jag tyckte att idén var väldigt ball, men jag tyckte inte riktigt att det funkade. 3D-effekten var inte den bästa. Jag tyckte aldrig att nåt var såpass nära mig att det skulle vara farligt.
Och det var en person som pratade genom hela föreställningen, tror han var slottägaren och han ville att vi skulle försvara slottet mot monster eller nåt. Men han pratade ju, ganska självklart, på norska. Så jag förstod inte allt.
Speciellt inte när alla var tvungen att skrika och härja hela jävla tiden. Ska det vara så svårt att hålla käften och skjuta fakemonster samtidigt?
Men det var ändå en kul upplevelse, men jag tror inte det var värt över en timmes väntan.
Sen åkte vi hem och grillade korv på vägen. Jag gick och lade mig vid midnatt inatt och gick upp vid ett på dagen. Så jag sov typ 13 timmar. Vilket var oerhört skönt.
Och nu är vi här, och jag tror att det är dags för mig att säga adjö.
Adjö.
When battle has made you weary, please come back to see me.
He's the fastest thing alive!
Tjo. Jag har förbannat tråkigt, så jag tänke att jag skulle tråka ut er också.
Jag har börjat styrketräna igen. Fanns ett gym som man kunde boka gratis om man bodde inom GHAB. Vilket jag gör. Så det var bra.
Men det var inte så jättestort där, och jag har aldrig tränat seriöst. Så jag visste inte riktigt allt man kunde göra. Men en person som också tränar där (som också har hand om nyckeln) erbjöd sig att visa oss vilka olika övningar man kunde göra.
Så hela denna veckan gick vi igenom en muskelgrupp per dag. Rygg, ben, bröst, axlar och armar i den ordningen . Alltså tränade vi ben i tisdags, och jag har fortfarande ont i dem. Men det är nog mest för att jag drog på mig en inflammation.
Var knappt så jag kunde gå efter jag hade tränat, var så jäkla slut i benen. Kul var det. Så det blev ingen direkt joggning den veckan.
I torsdags tränade vi dock inte. Han var upptagen då. Så då gjorde jag också andra planer. Jag och Mary-Ann planerade in att våra hundar skulle träffas den dagen. Vilken var väldigt skoj. De kom väldigt bra överrens. Bråkade och lekte och härjade nästan oavbrutet i tre timmar.
Så det var skoj.
En dag under veckan när jag var på väg hem så såg jag något gå över vägen precis utanför mitt lägenhetshus. När jag körde lite närmare så såg jag att det var en igelkott.
Första gången jag sett en igelkott på riktigt. Den var asball. Jag bestämde mig för att döpa den till Ivar. När jag gick nära honom så rullade han ihop till en liten boll.
Sen efter ett tag när jag inte rörde mig insåg han nog att jag inte var farlig. Så han tittade upp lite försiktigt, och förstod att jag var snäll. Då reste han sig och började gå vidare.
Jag, i extas över att se en igelgott, sprang in och hämtade lite skinka för att mata honom. När jag kom ut var han en bit bort, de är väldigt snabba ändå. Så jag smög efter och kastade små skinkbitar till honom, vilket han gladligen smaskade i sig.
Efter ett tag så gick han in under en buske och jag lämnade honom ifred.
Jag filmade honom om det är någon som är intresserad, kvalitén är inte så jättebra, men man ser iaf.
Jag har köpt en ny bokserie också. Gregor and the Underland Chronicles heter den. Den är skriven av samma person som skrev Hunger Games-trilogin. Så jag satsade på att den skulle vara bra.
Jag läste ur första boken för ca 20 minuter sedan, och kan klart säga att jag inte är besviken. En mycket bra bok. Jag hoppas (och tror) att de resterande fyra böckerna kommer vara minst lika bra.
En kort sammanfattning: Boken handlar om Gregor och han lilla syster som bor i New York. En dag ramlar de ner och hamnar i The Underworld och upptäcker en hel civilisation där nere. Där får Gregor reda på att han är en krigare i en profetia och måste undergå The Quest. Just det. Han stöter också på enorma råttor, fladdermöss och kackerlackor.
Väldigt kortfattat. Men jag gillade boken. Tror inte den finns på svenska, inte än iaf. Men jag skulle rekomendera den, helt klart.
Nej, nu ska jag dra mig. Bygga mat eller nåt.
When battle has made you weary, please come back to see me.
Addendum.
Tjo. Tänkte lägga till några saker jag glömde i det förra inlägget.
1. Innan filmen började igår så var det av nån jäkla mysko anledning en kortfilm. Den handlade om Maggie från Simpsons, hon skulle på nåt galet dagis där ett barn roade sig med att mörda fjärilar. Och så fick hon tag i en larv, som blev en fjäril, som hon räddade.
Väldigt konstigt. Jag kan också nämna att filmen vi kom dit för att se började 20 min efter tiden som stod på "schemat". Lite segt.
2. Jag har testat Resident Evil 6-demot. Man fick ladda ner det mycket tidigare om man köpte Dragon's Dogma. Och jag vet inte riktigt vad jag tyckte. Jag tror jag gillade det. Men det var för mycket nytt och saker jag inte trodde skulle vara med i spelet.
Men som det ser ut nu så kommer jag nog köpa det, dock nog inte direkt. Om det inte är någon bra deal någonstans. Men vi får se. Får vänta och kolla på diverse videor och sånt. Är ju ett tag kvar innan det släpps.
Tror det var det jag glömde. Om jag inte glömt att jag glömt något.
Ha det gott.
When battle has made you weary, please come back to see me.
1. Innan filmen började igår så var det av nån jäkla mysko anledning en kortfilm. Den handlade om Maggie från Simpsons, hon skulle på nåt galet dagis där ett barn roade sig med att mörda fjärilar. Och så fick hon tag i en larv, som blev en fjäril, som hon räddade.
Väldigt konstigt. Jag kan också nämna att filmen vi kom dit för att se började 20 min efter tiden som stod på "schemat". Lite segt.
2. Jag har testat Resident Evil 6-demot. Man fick ladda ner det mycket tidigare om man köpte Dragon's Dogma. Och jag vet inte riktigt vad jag tyckte. Jag tror jag gillade det. Men det var för mycket nytt och saker jag inte trodde skulle vara med i spelet.
Men som det ser ut nu så kommer jag nog köpa det, dock nog inte direkt. Om det inte är någon bra deal någonstans. Men vi får se. Får vänta och kolla på diverse videor och sånt. Är ju ett tag kvar innan det släpps.
Tror det var det jag glömde. Om jag inte glömt att jag glömt något.
Ha det gott.
When battle has made you weary, please come back to see me.
