Ekogarden

Tja. Tänkte dela med mig av helgens händelse och lite annat.

 

 

Jag var och röstade för första gången i veckan. Det handlade om hurvida de skulle lägga ner mellanstadieskolan i Grums eller inte. Jag tycker det låter som en urbota korkad idé, så jag röstade nej.

 

Jag måste säga att jag kände mig jävligt löjlig när jag gjorde det. Fick ett papper med tre alternativ; ja, nej och vet inte, (och om man går för att rösta och röstar "jag vet inte" så är man inte så jäkla smart).

Så jag kryssade i nejrutan och lade lappen i en kuvert, klistrade igen det och lämnade in. Och allt det här gjordes bakom en avskärmning, precis som om det var världens hemligaste grej. Alltihop kändes så bisarrt på nåt vis.

 

 

Jag har också gått med i/startat en bokklubb. Det är bara jag och Mary-Ann som är med i den, men ändå. Det är en kul grej. Så vi håller på och läser The Clan of the Cave Bear/Grottbjörnens Folk,  jag läser på engelska, hon på svenska.

Sen varje vecka så diskuterar vi vad vi läst och tar upp intresanta frågor,  såsom religion, tradition och könsroller.

 

Väldigt kul faktiskt. Man har ju lite mer anledning att läsa då liksom, om man har ett mål med det så att säga.

 

 

Och nu till huvudrätten, so to speak.

 

Jag hatar mina grannar som bor längst upp i byggnaden. Hatar dem med hela min existens. De har ingen uppfattning om verkligheten, de verkar tro att de är de enda som existerar i hela universum.

 

Man vet omedelbart att det är de som kommer in i byggnaden, för ingen annan kan producera ljudet som låter som en elefant som lärt sig att hoppa i en stor, tom, ekig lokal. Ska det vara så jävla svårt att försöka GÅ TYST i trapporna för en gångs skull?

 

Detta har pågått sen jag flyttade in mer eller mindre. Men värst av allt är festerna som de av nån anledning måste ha. Då är det helt plötsligt tio liksinnade idioter som väldtar trapporna. Men inte nog med att de för väsen där, de måste skrika, hojta, tönta sig och spela ashög musik också.

 

Detta pågick från fredagskvällen till inatt, klockan två på natten till söndagen. 

 

Första natten orkade jag inte göra nåt, jag bara låg och försökte sova i oväsendet, tänkte att det måste sluta nån gång. Jag sov nästan inget den natten.

 

Men igår, när mitt allmänna mående var dåligt och jag var grymt irriterad på grund av sömnbrist, fick jag nog. Hade jag inte haft nån självbehärskning så hade ni nog kunnat läst i tidningarna idag om ett brutalt massmord i Grums.

 

Men jag nöjde mig med att ringa störningsjouren. Så en kvart senare hörde jag två bilar stanna till utanför. Hörde hur personerna gick upp och ringde på dörren. Och när de öppnade dörren var det som en nukulär tryckvåg av rent oväsen fyllde upp byggnaden. Inte nog med att musiken var värdelös, den spelades på en nivå så till och med Helen Keller skulle be dem att sänka lite.

 

Och sen kom tystnaden. Den kändes nästan overklig. Sen bröts tystnaden av att alla idioter elefantade sig ner genom huset en sista gång. Då kunde jag försöka sova.

Såvitt jag fattar så kostar det en del om störningsjouren måste rycka in, så jag hoppas verkligen att de blev dyrt, så kanske de får in lite vett i huvet.

 

 

Så, nu har jag fått avreagera mig lite. Och med det sagt så ska jag dra.

 

Ses.