Roses are red, violets are blue. But enough talk, have at you.

- Die monster. You don't belong in this world!

- It was not by my hand that I am once again given flesh. I was called here by humans who wish to pay me tribute.

- Tribute!?! You steal men's souls and make them your slaves!

- Perhaps the same could be said of all religions....

- Your words are as empty as your soul! Mankind ill needs a savior such as you!

- What is a man? A miserable little pile of secrets! But enough talk.... Have at you!


Bästa. Introt. Någonsin.


Och som det ser ut nu så kommer mitt liv se annorlunda ut inom kort. Men jag vet inte riktigt än. Vi får se.


Jag har hjälp far att slipa, maskera och måla en bil också. De två första sakerna har jag gjort förut. Jag har dock aldrig målat förut. Men det gick bra. Far sa att det blev bra iaf.
Men sen är jag ju ganska bra på allt också, så det var ju ingen större överraskning, hehe.

Jag gillade utrustningen jag var tvungen att ha på mig. Jag kände mig väldigt cool. Kolla bara.




Det kändes precis som om jag var med i Metro 2033.

Ja, förutom att jag inte var i ett postapokalyptiskt Ryssland där man har kolonier i tunnelbanesystem där det kryllar av nazister, facsister och monster som är i nästa stadie i evolutionen.

Men förutom det så är det nästan ingen skillnad.


Och nu när vi ändå pratar om spel så kan jag ju nämna att jag har köpt några nya spel på sistone.

Ett heter Shadows of the Damned. Där är man en herre som jagar och dödar demoner på sin fritid. Men så blir hans tjej kidnappad av en väldigt högt uppsatt person i helvetet. Så då ska man rädda henne.

Jag gillade det, trots att det var lite kort och att man inte kan spela om kapitel. Jag gillade humorn väldigt mycket. Det var många penisskämt, och det är alltid skoj.

Det var inte speciellt svår heller, trots att jag spelade på svåraste svårhetsgraden.

Men jag skulle rekomendera det till folk som inte vill ha en allt för seriör story.


Det andra är Assassin's Creed: Revelations. Det fjärde spelet i serien, och det sista spelet där man spelar som Ezio. Spelet plockar upp storyn precis där Brotherhood slutade och fortsätter den, så klart.

Det är i stort sett samma spel som Brotherhood, fast ny story. Så om du gillade det så kommer du gilla detta.

Jag gillade det. Ett mycket bra spel. Men det var en sak som gjorde att jag nästan lämnade tillbaka det.

SPELET ÄR PÅ SVENSKA.

Precis som Brotherhood. Så jag borde fattat att det här också skulle vara fucked up. Jag fattar inte varför folk måste översätta allt. Spelet är från 18 år. Kom inte och säg till mig att folk över 18 behöver hjälp med att läsa grundskoleengelska. Och om du nu har problem, SKAFFA EN FUCKING TOLK.

Det är inte bara förbannat jävla irriterande, ibland så gör det så man misslyckas med uppdrag.

I ett uppdrag så stod det typ, "Döda ingen med dina svärd". Så då använde jag min lönnkniv istället. Men jag misslyckades ändå. Varför?

För att jag tror att det stod "Do not kill anyone with your blades" på engelska. Och det är en stor jävla skillnad på "blades" och "svärd".

Så om ni inte kan översätta bra, översätt inte. Vi kan engelska. Idioter.


Det trejde är The Baconing. Det tredje spelet i DeathSpank-serien. Har inte spelat det så mycket än. Revelations har tagit mycket av min tid på sistone. Men jag tror jag kommer gilla det. Bara humorn är samma så.


Jag har också laddat ner Mass Effect 3-demot. Och spelet verkar bli väldigt bra. Man känner sig ganska maktlös och liten när man spelar det. Allt bara går åt helvete.
Tänk er att slåss mot Mike Tyson... om ni var en blind, rullstolsbunden 90-åring. Så jag är väldigt sugen på att se hur allt kommer sluta.


Men nu ska jag sluta. Ska nog ut med hunden.

Så vi hörs.









When battle has made you weary, please come back to see me.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0