Ekogarden

Okej, okej. Världen gick inte under. Så, nu sa jag det. Nöjda? Bra.


Jag har gjort klart projektarbetet nu. Det skulle lämnas in på fredagen, men då ville min vän att jag skulle sova över torsdag till fredag. Så då uppstod problem. Men eftersom jag inte ville säga nej till min vän, som jag redan behövt gjort en gång den veckan, igen, så kämpade jag som satan för att få klart det.
Halv sex på torsdag morgon blev det klart. Jag var rätt trött då.


Och hos min vän så vet ni vad som hände, ingen idé att upprepa mig. Vi såg på Corpse Bride och Toy Story 3.
Corpse Bride är ju en av mina favoritfilmer, och Toy Story 3 var riktigt bra. Jag har hört att folk sagt att den ska vara väldigt dramatisk, och ta mig fan, det var den.

Vi gick också till vattnet och satt på ett berg eller en klippa eller vad det nu var precis bredvid vattnet. Det var väldigt trevlig. Massa fåglar som fåglade sig runtom, solen sken, och vattnet slog mot stenarna. Ett Xbox och en kebabrulle så hade det varit helt perfekt.


På fredag åkte jag hem, och då väntade ett spel på mig. Och ni som är hardcore-läsare vet nog vilket spel jag pratar om. Just det, L.A. Noire.
Och nu förväntar väl ni er att jag ska säga vad jag tycker om spelet? Usch, vad mycket jag kommer glömma.

Okej. Man spelar som en krigshjälte vid namn Cole Phelps. Han kommer tillbaka från andra världskriget och blir polis, där han snabbt stiger i rank.
Spelet tar plats i Los Angeles 1947, men det kanske ni redan fattat.
Och uppenbarligen så har spelet en mycket autentisk bild av hur L.A. såg ut på 40-talet. Jag var ju inte där då, så det vet inte jag nåt om.

Spelet är baserat kring olika typer av spelstil. Det finns slagsmål, vapenstrid, körning, undersökning och utfrågning.

Undersökning och utfrågning är nog de mest utstickande av dessa. I undersökningsfasen så vandrar man runt på brottsplatsen och letar efter bevis och andra ledtrådar till vem/vilka som gjort det.

I utfrågningsfasen så ställer man olika frågor till en person, sen får man avgöra om personen talar sanning, undanhåller nåt, eller rent ut ljuger. Och man måste gissa rätt, annars kanske man inte får alla ledtrådar och all information man behöver.
Detta gör man genom att man kollar på personens ansiktsuttryck och reaktioner. För det här spelet har ju, som sagt, väldigt bra ansiktsanimationer. Det ser verkligen ut som de säger det de säger. Ibland är det nästan jobbigt att titta på för det blir för bra på nåt sätt, svårt att förklara.

Och efter varje fall, eller "case", så får man 1-5 stjärnor beroende på hur duktig man har varit. Det räknar in hur många ledtrådar man hittat och hur många frågor man svarat rätt på. Det räknar också med hur mycket skada man gjort på fordon, stad och människor. Så man kan klara av allt jättebra, men på grund av att man rammat ner några personer för mycket så får man dåligt betyg. Jag har aldrig fått en femma, för övrigt.

Det som kan bli lite jobbigt i spelet är att man i vissa fall kan ha så mycket saker att hålla reda på samtidigt. Man kan ha 5 personer inblandade, 25 stycken ledtrådar, 2 möjliga gärningsmän och 3 platser att undersöka. Så man måste verkligen hålla koll på allt.
Man har ju ett anteckningsblock som man kan kolla i, där skrivs all viktig information upp. Så man kan ju kolla på den hela tiden också.

I spelet så har man fem olika "jobb", eller avdelningar man jobbar inom. Dessa är vanlig polis, traffic (rätt uppenbart), homocide (mord), vice (fall innehållande droger och andra omoraliska saker) och sist arson (mordbrand).
I varje avdelning så har man olika "partners", alltså en person man jobbar med.

Förutom huvudfallen så finns det också "street crimes" man kan ta hand om. Dessa är mycket korta fall, där man tar fast eller skjuter ner boven/bovarna nästan direkt. Inga undersökningar eller utfrågningar.

Om man vill så kan man ju också bara köra runt i L.A. och titta på hus eller köra på saker och folk. Om ens partner sitter i bilen och man känner för att meja ner lite folk eller diverse postlådor och gatulampor, så blir han mer irriterad är arg. Om man skulle råka köra över en person så säger han typ, "Kan du försöka köra utan att träffa fotgångare", eller "Det där var en skattebetalande medborgade du precis körde över". Han är polis och blir bara lite smått irriterad över jag man mördar folk. Det tycker jag är kul.

Så in colclusion, så är spelet inte direkt ett snabbt fps, som Call of Duty. Utan det är mer ett "ta-det-lugnt-och-kolla-allt-innan-du-anklagar-fel-person-spel". Ett lite mer lugnare spel för de som tröttnat på att bara springa runt och skjuta hela tiden.
Det är också rätt långt. Jag fick det på fredagen och klarade av det på måndagen. Men det är mest för att man orkar inte spela det för länge i taget. Spelet är på tre skivor.

Storyn är också väldigt bra. Många fall man har är sammankopplade och ju mer man spelar desto mer får man reda på Cole's bakgrund i kriget. Man kan också hitta tidningar runtom i spelet som visar småklipp över aktuella händelser.

Så det är ett spel jag skulle rekomendera till spelare som tycker om när det går lite lugnare till ibland. En avkopplning från alla fps-spel där ute.

Jag gillar det.


Imorrn ska jag till "Alice" igen. Min psykologperson. Jag vill inte avslöja hennes riktiga namn, så hon får heta Alice. Min vän kom på det. Bäst att säga det, annars lär jag väl få ett helvete om det verkar som jag tog äran för att komma på det.


Förutom det, så tror jag inte att det finns når mer att berätta. Har ni frågor eller om jag var otydlig med nåt, så fråga på. Länk finns på höger sida, as usual.









Hej då.