Hell is just a bullet away.
Tjo. Massa uppdateringar nu. Hoppas ni hinner med, hehe.
Jag har börjat spela Duke Nukem Forever nu. Och det är helt okej. Även fast alla verkar hata det. Men jag är inte så fruktansvärt kräsen. Det enda jag faktiskt tycker är lite jobbigt är laddningtiderna. De är lite väl långa.
Jag gillar verkligen humorn. Riktigt omogen. Som jag. Så det är nog därför jag gillar den.
Jag känner inte för att skriva en recension... Vet ni vad, jag hatar ordet recension. Det är långt och jobbigt att stava till. Och det tar mig flera minuter innan jag kommer på vad det heter. Från om med nu kommer jag använda ordet "review". Mycket bättre.
Ja, som sagt. Jag orkar inte skriva en hel review nu, men jag kommer göra det efter att jag klarat av spelet. Så ni behöver inte oroa er. Eller det kanske ni behöver. Ni kanske hatar dem. Jaja, ni överlever nog. Hehe.
Just det, det hände en läskig/märklig/spännande sak när jag var ute med hunden igår. Jag har ju sagt att jag vet vilken låt som kommer efter på min mp3-spelare? Ibland iaf.
Men igår så gick det ett steg längre.
Måste förklara lite först. När jag lyssnar på musik så brukar jag låtsas spela gitarr eller trummor med låten. Jag står inte och vevar med armarna, men jag rör fingrarna lite smått. Ni som sett och känner mig vet har nog sett detta. Ofta.
Och igår precis innan nästa låt skulle börja så började jag spela de första ackorden i låten. Men jag visste inte vilket låt som skulle komma. Lite svårt att förklara.
Men på nåt vis visste fingrarna vilken låt som skulle komma, men inte hjärnan. Jag vet att det inte låter vettigt över huvud taget. Men jag kan inte förklara det bättre.
Det var en mycket underlig upplevelse iaf.
Nu ska jag nog lira lite mer Duke, sen blir det dusch.
Hej då.
Jag har börjat spela Duke Nukem Forever nu. Och det är helt okej. Även fast alla verkar hata det. Men jag är inte så fruktansvärt kräsen. Det enda jag faktiskt tycker är lite jobbigt är laddningtiderna. De är lite väl långa.
Jag gillar verkligen humorn. Riktigt omogen. Som jag. Så det är nog därför jag gillar den.
Jag känner inte för att skriva en recension... Vet ni vad, jag hatar ordet recension. Det är långt och jobbigt att stava till. Och det tar mig flera minuter innan jag kommer på vad det heter. Från om med nu kommer jag använda ordet "review". Mycket bättre.
Ja, som sagt. Jag orkar inte skriva en hel review nu, men jag kommer göra det efter att jag klarat av spelet. Så ni behöver inte oroa er. Eller det kanske ni behöver. Ni kanske hatar dem. Jaja, ni överlever nog. Hehe.
Just det, det hände en läskig/märklig/spännande sak när jag var ute med hunden igår. Jag har ju sagt att jag vet vilken låt som kommer efter på min mp3-spelare? Ibland iaf.
Men igår så gick det ett steg längre.
Måste förklara lite först. När jag lyssnar på musik så brukar jag låtsas spela gitarr eller trummor med låten. Jag står inte och vevar med armarna, men jag rör fingrarna lite smått. Ni som sett och känner mig vet har nog sett detta. Ofta.
Och igår precis innan nästa låt skulle börja så började jag spela de första ackorden i låten. Men jag visste inte vilket låt som skulle komma. Lite svårt att förklara.
Men på nåt vis visste fingrarna vilken låt som skulle komma, men inte hjärnan. Jag vet att det inte låter vettigt över huvud taget. Men jag kan inte förklara det bättre.
Det var en mycket underlig upplevelse iaf.
Nu ska jag nog lira lite mer Duke, sen blir det dusch.
Hej då.
Kommentarer
Postat av: a
motoriska minnen kallas det ;P
samma sak gäller när man ibland inte kommer ihåg ett lösenord, men när man sätter sig vid ett tangentbord så fixar man det utan problem, och utan att "tänka" på det. ett sorts minne som framförallt är tydligt när man är "expert" på nåt, eller väldigt van.
Trackback
