Hail to the King, baby!
Tjo. Tänkte att, eftersom jag inte har nåt att göra, så kan jag skriva lite.
Först och främst. That Guy With The Glasses och Channel Awesome firar nu sitt tredje år på internet. Och detta gör de, som tidigare år, genom att göra en film där många av alla personer på sidan är med.
Det här året gör de en 8 delar (tror jag) lång film. Den handlar om att de ska försöka hitta en magisk handske, och för att göra det så måste de rollspela. Alltså, klä ut sig till kända karaktärer som har nåt med äventyr och uppdrag att göra.
Delarna släpps en per dag, och den andra delen släpptes idag.
Så om ni gillar nördiga och oerhört roliga videor så borde ni kolla på dem.
Länk finner ni till höger, där länkar finns. Antingen Spoony Experiment eller That Guy With The Glasses.
Borde inte vara svårt att hitta sen. Den heter förövrigt Suburban Knights.
Så. Nu tänkte jag skriva lite om Duke Nukem Forever. Jag har nu klarat av spelet och känner att jag kan göra en review av det.
Så hur ska man börja? Spelet har varit i nåt slags limbo i över 12 år, då det har bytt utvecklare, bytt spelmotor, och en jävla massa andra grejer.
Handligen är inte så jättespeciell, men man förväntar sig inte så mycket handling från en Duke Nukem-spel. Det är iaf en uppföljare till Duke Nukem 3d.
Utomjordingarna har kommit tillbaka och ska ta över jorden (OF COURSE!), och det är upp till Duke att stoppa dem och rädda världen ännu en gång.
En del vapen från Duke Nuken 3d är tillbaka i det här spelet, och några nya. Men i det här spelet kan man bara bära två vapen samtidigt, om man jämför med det första spelet där man alltid hade alla vapen med sig.
Extrautrustning har man i det här spelet också. Dock så finns inte jetpack kvar. Vilket många blev besvikna över.
Men man har kvar Holo-Duke, en pryl man kastar ut som gör ett hologram av Duke som lurar fienden.
Man kan också halsa en öl för att temporärt tåla mer, eller ta lite steroider för att slå hårdare.
Ens liv i det här spelet är Ego. Och man kan öka max-egot genom att göra vissa saker i världen. Om man dödas bossar så får man mer max.
Men man kan också få mer genom att göra lite mer vardagliga saker. Till exempel poppa popcorn. Uppenbarligen känner man mig cool och manlig efter man har gjort det.
Andra saker är; kasta ett pappersflygplan, lyfta vikter, slå ner en irriternade person, slå på bröst som växer ut ur väggen, kolla i en porrtidning osv, osv.
Saker som man känner sig cool av att göra helt enkelt.
I stort sett alla fiender är tillbaka också.
Jon St. John gör rösten till Duke, som i tidigare spel. Tror att väldigt många hade blivit mycket besvikna om de inte hade honom. Och det här spelet behöver ju inte mer besvikna spelare.
Spelet är uppdelat i kapitel, och det är ganska långt för att vara ett FPS.
Det är också ganska svårt, och jag spelade bara på Normal. Jag vill inte veta hur det är på Insane.
Det är det som är lite irriterande. Om man är på ett svårt område, så kanske man spelar en minut sen dör man. Då måste spelet ladda ett bra tag innan man får försöka igen. Så kanske det blir 5-6 gånger.
Man är ganska grinig då, vilket gör att man förlorar koncentrationen, vilket gör att man dör ännu mer, vilket resulterar i att man måste vänta ännu längre, och det gör så att man blir ännu grinigare, och det i sin tur leder till att man förlorar ännu mer koncentration, och det gör så att....
Ja, ni fattar. Spelet kan vara lite frustrerande ibland. Men det gör det inte till ett dåligt spel. Jag gillade det.
Slutet var inte så bra dock. Och det säger Duke själv. "What kind of shit ending is that?", för att vara exakt.
Och med det så ska jag avsluta detta inlägg. Jag märkte att review:n kanske inte blev så jättebra. Men, men.
Hej då.
Först och främst. That Guy With The Glasses och Channel Awesome firar nu sitt tredje år på internet. Och detta gör de, som tidigare år, genom att göra en film där många av alla personer på sidan är med.
Det här året gör de en 8 delar (tror jag) lång film. Den handlar om att de ska försöka hitta en magisk handske, och för att göra det så måste de rollspela. Alltså, klä ut sig till kända karaktärer som har nåt med äventyr och uppdrag att göra.
Delarna släpps en per dag, och den andra delen släpptes idag.
Så om ni gillar nördiga och oerhört roliga videor så borde ni kolla på dem.
Länk finner ni till höger, där länkar finns. Antingen Spoony Experiment eller That Guy With The Glasses.
Borde inte vara svårt att hitta sen. Den heter förövrigt Suburban Knights.
Så. Nu tänkte jag skriva lite om Duke Nukem Forever. Jag har nu klarat av spelet och känner att jag kan göra en review av det.
Så hur ska man börja? Spelet har varit i nåt slags limbo i över 12 år, då det har bytt utvecklare, bytt spelmotor, och en jävla massa andra grejer.
Handligen är inte så jättespeciell, men man förväntar sig inte så mycket handling från en Duke Nukem-spel. Det är iaf en uppföljare till Duke Nukem 3d.
Utomjordingarna har kommit tillbaka och ska ta över jorden (OF COURSE!), och det är upp till Duke att stoppa dem och rädda världen ännu en gång.
En del vapen från Duke Nuken 3d är tillbaka i det här spelet, och några nya. Men i det här spelet kan man bara bära två vapen samtidigt, om man jämför med det första spelet där man alltid hade alla vapen med sig.
Extrautrustning har man i det här spelet också. Dock så finns inte jetpack kvar. Vilket många blev besvikna över.
Men man har kvar Holo-Duke, en pryl man kastar ut som gör ett hologram av Duke som lurar fienden.
Man kan också halsa en öl för att temporärt tåla mer, eller ta lite steroider för att slå hårdare.
Ens liv i det här spelet är Ego. Och man kan öka max-egot genom att göra vissa saker i världen. Om man dödas bossar så får man mer max.
Men man kan också få mer genom att göra lite mer vardagliga saker. Till exempel poppa popcorn. Uppenbarligen känner man mig cool och manlig efter man har gjort det.
Andra saker är; kasta ett pappersflygplan, lyfta vikter, slå ner en irriternade person, slå på bröst som växer ut ur väggen, kolla i en porrtidning osv, osv.
Saker som man känner sig cool av att göra helt enkelt.
I stort sett alla fiender är tillbaka också.
Jon St. John gör rösten till Duke, som i tidigare spel. Tror att väldigt många hade blivit mycket besvikna om de inte hade honom. Och det här spelet behöver ju inte mer besvikna spelare.
Spelet är uppdelat i kapitel, och det är ganska långt för att vara ett FPS.
Det är också ganska svårt, och jag spelade bara på Normal. Jag vill inte veta hur det är på Insane.
Det är det som är lite irriterande. Om man är på ett svårt område, så kanske man spelar en minut sen dör man. Då måste spelet ladda ett bra tag innan man får försöka igen. Så kanske det blir 5-6 gånger.
Man är ganska grinig då, vilket gör att man förlorar koncentrationen, vilket gör att man dör ännu mer, vilket resulterar i att man måste vänta ännu längre, och det gör så att man blir ännu grinigare, och det i sin tur leder till att man förlorar ännu mer koncentration, och det gör så att....
Ja, ni fattar. Spelet kan vara lite frustrerande ibland. Men det gör det inte till ett dåligt spel. Jag gillade det.
Slutet var inte så bra dock. Och det säger Duke själv. "What kind of shit ending is that?", för att vara exakt.
Och med det så ska jag avsluta detta inlägg. Jag märkte att review:n kanske inte blev så jättebra. Men, men.
Hej då.
Kommentarer
Trackback