The dreams in which I'm dying are the best I've ever had.
Hej. Vill börja med att säga att mellan den 1 och 4 april så var det nio pers om dagen som kollade min blogg. Snacka om att folk kan ha tråkigt alltså. Hehe, jag skojar bara läsare, ni vet att jag älskar er.
Så nu till själva inlägget. Jag har faktiskt ingen vidare koll på vad som hänt och vad jag gjort de senaste dagarna. Min hjärna har inte riktigt samarbetat med mig på sistone.
Jag vet att vi haft distrikstyrelsemöte nån gång, typ måndags eller nåt. Där det strulade lite med lite olika saker. Vi ska ha ett nytt möte nu på måndag, tror jag. Hoppas att allt löser sig då.
Sen på onsdagen så åkte jag en vän, där jag skulle sova över för att underlätta för alla två. På onsdagen så skulle vi också till UNF:s kontor för att hämta lite grejer till matmässan och för att föra över pengar som vi behövde. Men såklart så strulade det också, av typ samma anledning som mötet. Så vi fick inte tag i några pengar av UNF, så det slutade med at vi fick låna pengar av NBV. Som för övrigt var väldigt trevliga. Vi fick en rundtur och presenterades till massa olika folk och sånt.
Sen efter vi fixat pengar så skulle min vän jobba, så hon lämnade mig inne i stan så jag fick hitta hem till henne på egen hand.
Jag märkte nu att det lät som hon bara drog utan att säga nåt, detta var inte fallet. Hon förklarade vägen så att jag skulle förstå, vilket är mycket svårare än det låter. Eller det kanske låter svårt? Skit samma.
Jag hittade iaf hem till henne, utan att fråga efter vägen eller köra vilse en enda gång. Det tyckte jag var duktigt gjort av mig.
Det kändes väldigt mysko att vara hemma hos henne helt själv.
Sen när hon kom hem skulle vi köpa det vi behövde till matmässan. Och eftersom det hade strulat med det också, så var vi tvugna att köpa dricka på Pekås istället för nåt från Systembolaget. Ja, alkoholfritt, att ni ens trodde nåt annat.
Så det var ju lite kul när vi kom till kassan med 20 st 1,5-liters Fruktsodaflaskor. Han i kassan måste trott att vi var jävligt törstiga eller nåt. Eller så trodde han att vi födde upp en kamel.
Sen köpte vi karamellfärg på ICA. Blå var den. Nu hade vi allt vi behövde till matmässan. Hela min bil var full med dricka, glas, salta pinnar och annat vi skulle använda.
Den kvällen besegrade jag min vän i Mario Party 3 för första gången nånsin. Jag blev glad. Inte hon. Jag har fortfarande ont i huvet.
Nejdå, jag skojade bara. Men jag var faktiskt lite orolig övet att hon skulle mörda mig i sömnen.
Sen kom Dagen D. Eller dagen då det var matmässa. Vilket som. Det började 12, så vi ville vara där lite tidigare för att fixa allt. Så vi åkte dit vid halv 10. Vilket vi märkte var lite väl tidigt. Det tog knappt en timme att fixa iordning allt.
Vi märkte fort att detta kunde bli en jobbig dag, då det blåste som satan. Jag tror faktiskt Gudrun hade legat i lä. Hehe, fattar ni? Legat i lä? För att det blåste, hahaha. Lä, hohoho. Hihi.
Ehem...
Ja, det blåste ju en del. Muggar flög åt helvete, salta pinnar överallt och vår rollup var nära att hugga huvet av folk. Det slutade med att vi tejpade fast allt vi kunde på bordet.
Nu när blåsten är avklarad så kan jag berätta lite mer om själva mässan.
Det började med att vi knappt hittade en parkeringsplats, men vi hittade allt en, ganska nära skolan. Men vi kände ändå inte för att bära allting. Så vi gick till ICA och lånade en kundvagn. Det måste sett ganska roligt ut. Två personer som drar en tom kundvagn genom halva Grums.
Sen plockade vi upp allt och gjorde iordning. Vi hade för övrigt platsen precis vid ingången, så det var en väldigt fin plats. Sen började folk strömma in och dagen flöt på.
Väldigt många ungdomar verkade vara intresserade av vad vi hade att säga, och de sa att de skulle kolla mer hemma och fundera på om de skulle gå med. Vilket var väldigt kul. Och i stort sett alla äldre verkade tycka att det vi gjorde var skitbra. När vi sa att vi var från UNF så svarade typ alla "Men åh, vad bra", eller nåt liknande.
Kul att pensionärer har mer vett än ungdomar. Fast det kanske inte är så konstigt iofs.
Och sen så frågade alla som ville smaka drickan var det var för nåt. Jag vet inte hur många gånger jag svarade "Det är fruktsoda". Jag var lite rädd över att när dagen var slut skulle mitt svar automatiskt bli "Det är fruktsoda", vad än folk frågade mig.
Vi kom också på att det skulle bli svårt att äta mågot under dagen, då det konstant strömmade in folk. Men som tur var så kom syrran med pojkvän dit, så vi tvingade henne att köpa nåt, (mycket snällt, tack igen).
Vi båda tog en räksallad. "Jag äter sallad?", tänker ni då. Jag berättar om det sen.
Så efter ca 10 timmar av att konstant stå och se glada ut, var vi ganska slitna. Vi fick också hjälp av en annan från UNF i nån timme senare på dagen. Hon hade också med sig mer dricka, för den tog slut rätt fort. Totalt gick det åt 28 flaskor under dagen.
Sen plockade vi bort och åkte hem, till henne. Vi gjorde inte så mycket mer den dagen. Vilade.
Nästa dag skulle vi hålla i UNF-träffen på kvällen. Så vi förberedde oss för det. Vi skulle ha tipspromenad, med gåtor på varje fråga som ledde till nästa. Vi skulle handskriva frågorna, min vän sa att jag skrev fult. Sen på kvällen blev jag kallad sopa, och de sa att mina frågor inte var bra, de var för svåra. Jag blev lite ledsen, men jag vet att de skojade.
Till middag den dan åt vi thaimat. Det var mycket gott.
På UNF-träffen kom det en person. Förutom vi två. Det kändes lite meningslöst.
Så, nu ska jag berätta det angående salladen. Min vän började med sånt där GI-matgrej för en vecka sen. Och sen dess har inte jag ätit något onyttigt. Eller, det har jag säkert, men jag har inte ätit nåt godis eller druckit dricka eller nåt sånt på en vecka. Vilket är väldigt duktigt gjort av mig. Iaf med tankte på matmässan, där vi serverade flera hundra glas med dricka. Jag tog ett litet glas i slutet dock. Men bara för att smaka.
Jag vet faktiskt inte varför jag gör det, det var inte så att jag bestämde mig för att sluta. Eller så gjorde jag det undermedvetet. Jag är inte ens sugen på godis eller dricka, vilket är väldigt konstigt. Men det är ju iaf bra.
Så, nu ska jag gå och försöka få nån ordning på allt i mitt huvud (haha, lycka till), så ses vi nästa gång.
Peace out.
Hej då.
Så nu till själva inlägget. Jag har faktiskt ingen vidare koll på vad som hänt och vad jag gjort de senaste dagarna. Min hjärna har inte riktigt samarbetat med mig på sistone.
Jag vet att vi haft distrikstyrelsemöte nån gång, typ måndags eller nåt. Där det strulade lite med lite olika saker. Vi ska ha ett nytt möte nu på måndag, tror jag. Hoppas att allt löser sig då.
Sen på onsdagen så åkte jag en vän, där jag skulle sova över för att underlätta för alla två. På onsdagen så skulle vi också till UNF:s kontor för att hämta lite grejer till matmässan och för att föra över pengar som vi behövde. Men såklart så strulade det också, av typ samma anledning som mötet. Så vi fick inte tag i några pengar av UNF, så det slutade med at vi fick låna pengar av NBV. Som för övrigt var väldigt trevliga. Vi fick en rundtur och presenterades till massa olika folk och sånt.
Sen efter vi fixat pengar så skulle min vän jobba, så hon lämnade mig inne i stan så jag fick hitta hem till henne på egen hand.
Jag märkte nu att det lät som hon bara drog utan att säga nåt, detta var inte fallet. Hon förklarade vägen så att jag skulle förstå, vilket är mycket svårare än det låter. Eller det kanske låter svårt? Skit samma.
Jag hittade iaf hem till henne, utan att fråga efter vägen eller köra vilse en enda gång. Det tyckte jag var duktigt gjort av mig.
Det kändes väldigt mysko att vara hemma hos henne helt själv.
Sen när hon kom hem skulle vi köpa det vi behövde till matmässan. Och eftersom det hade strulat med det också, så var vi tvugna att köpa dricka på Pekås istället för nåt från Systembolaget. Ja, alkoholfritt, att ni ens trodde nåt annat.
Så det var ju lite kul när vi kom till kassan med 20 st 1,5-liters Fruktsodaflaskor. Han i kassan måste trott att vi var jävligt törstiga eller nåt. Eller så trodde han att vi födde upp en kamel.
Sen köpte vi karamellfärg på ICA. Blå var den. Nu hade vi allt vi behövde till matmässan. Hela min bil var full med dricka, glas, salta pinnar och annat vi skulle använda.
Den kvällen besegrade jag min vän i Mario Party 3 för första gången nånsin. Jag blev glad. Inte hon. Jag har fortfarande ont i huvet.
Nejdå, jag skojade bara. Men jag var faktiskt lite orolig övet att hon skulle mörda mig i sömnen.
Sen kom Dagen D. Eller dagen då det var matmässa. Vilket som. Det började 12, så vi ville vara där lite tidigare för att fixa allt. Så vi åkte dit vid halv 10. Vilket vi märkte var lite väl tidigt. Det tog knappt en timme att fixa iordning allt.
Vi märkte fort att detta kunde bli en jobbig dag, då det blåste som satan. Jag tror faktiskt Gudrun hade legat i lä. Hehe, fattar ni? Legat i lä? För att det blåste, hahaha. Lä, hohoho. Hihi.
Ehem...
Ja, det blåste ju en del. Muggar flög åt helvete, salta pinnar överallt och vår rollup var nära att hugga huvet av folk. Det slutade med att vi tejpade fast allt vi kunde på bordet.
Nu när blåsten är avklarad så kan jag berätta lite mer om själva mässan.
Det började med att vi knappt hittade en parkeringsplats, men vi hittade allt en, ganska nära skolan. Men vi kände ändå inte för att bära allting. Så vi gick till ICA och lånade en kundvagn. Det måste sett ganska roligt ut. Två personer som drar en tom kundvagn genom halva Grums.
Sen plockade vi upp allt och gjorde iordning. Vi hade för övrigt platsen precis vid ingången, så det var en väldigt fin plats. Sen började folk strömma in och dagen flöt på.
Väldigt många ungdomar verkade vara intresserade av vad vi hade att säga, och de sa att de skulle kolla mer hemma och fundera på om de skulle gå med. Vilket var väldigt kul. Och i stort sett alla äldre verkade tycka att det vi gjorde var skitbra. När vi sa att vi var från UNF så svarade typ alla "Men åh, vad bra", eller nåt liknande.
Kul att pensionärer har mer vett än ungdomar. Fast det kanske inte är så konstigt iofs.
Och sen så frågade alla som ville smaka drickan var det var för nåt. Jag vet inte hur många gånger jag svarade "Det är fruktsoda". Jag var lite rädd över att när dagen var slut skulle mitt svar automatiskt bli "Det är fruktsoda", vad än folk frågade mig.
Vi kom också på att det skulle bli svårt att äta mågot under dagen, då det konstant strömmade in folk. Men som tur var så kom syrran med pojkvän dit, så vi tvingade henne att köpa nåt, (mycket snällt, tack igen).
Vi båda tog en räksallad. "Jag äter sallad?", tänker ni då. Jag berättar om det sen.
Så efter ca 10 timmar av att konstant stå och se glada ut, var vi ganska slitna. Vi fick också hjälp av en annan från UNF i nån timme senare på dagen. Hon hade också med sig mer dricka, för den tog slut rätt fort. Totalt gick det åt 28 flaskor under dagen.
Sen plockade vi bort och åkte hem, till henne. Vi gjorde inte så mycket mer den dagen. Vilade.
Nästa dag skulle vi hålla i UNF-träffen på kvällen. Så vi förberedde oss för det. Vi skulle ha tipspromenad, med gåtor på varje fråga som ledde till nästa. Vi skulle handskriva frågorna, min vän sa att jag skrev fult. Sen på kvällen blev jag kallad sopa, och de sa att mina frågor inte var bra, de var för svåra. Jag blev lite ledsen, men jag vet att de skojade.
Till middag den dan åt vi thaimat. Det var mycket gott.
På UNF-träffen kom det en person. Förutom vi två. Det kändes lite meningslöst.
Så, nu ska jag berätta det angående salladen. Min vän började med sånt där GI-matgrej för en vecka sen. Och sen dess har inte jag ätit något onyttigt. Eller, det har jag säkert, men jag har inte ätit nåt godis eller druckit dricka eller nåt sånt på en vecka. Vilket är väldigt duktigt gjort av mig. Iaf med tankte på matmässan, där vi serverade flera hundra glas med dricka. Jag tog ett litet glas i slutet dock. Men bara för att smaka.
Jag vet faktiskt inte varför jag gör det, det var inte så att jag bestämde mig för att sluta. Eller så gjorde jag det undermedvetet. Jag är inte ens sugen på godis eller dricka, vilket är väldigt konstigt. Men det är ju iaf bra.
Så, nu ska jag gå och försöka få nån ordning på allt i mitt huvud (haha, lycka till), så ses vi nästa gång.
Peace out.
Hej då.
Kommentarer
Trackback