That's fine. No one's going to cry over my grave anyway.

Tjo. Idag (eller igår blir det iofs) åkte vi till farmor och farfar. Derar hundar har fått barn så det var folk som ville kolla på dem. Vi fick inte plats i bilen så jag blev tvingad att ta min bil dit.
Sen när vi åkte hem så hände nånting jävligt läskigt.
Jag åkte bakom far som körde framför mig. Och helt plötsligt så blev det asdimmigt, man såg fan inte ett skit.
Jag trodde nästan att The Otherworld hade hittat mig; hade jag hört en siren hade jag nog skitit på mig.

Det var i stort sett det jag ville ha sagt.





See you on the flip side.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0