Det gick som på räls.

Tjena. Som ni kanske märkt så avslöjar mina inlägg hur jag mår vid skrivningstillfället. Så jag tänkte skriva ett nu, när jag känner mig relativt bra. Och nej, Karin, jag har inte slutat skriva, har bara vart mycket att tänka på på sistone.

Så med det sagt, låt oss resa tillbaka ungefär en vecka i tiden och se vad som har hänt.


Förra fredagen var jag hos en vän typ hela dagen. Det var mycket trevligt. Tror jag åkte därifrån vid 3 på morgonen. Så det var inte så mycket trafik på vägen. Föruton en korkad räv.
Han var verkligen korkad. När jag kom åkandes på vägen såg jag ett par lysande klot långt fram.
Sen när jag kom närmare såg jag att det var en räv som stod mitt i vägen. När jag kom ännu närmare sprang han ner i diket. Men sen när jag är typ 50 meter ifrån honom, springer han upp på vägen igen, ställer sig mitt i och bara glor mot min bil. Inte så smart. Han springer ju iofs tillbaka till diket efter nån sekund, men ändå. 
Han kanske kände för att gå mot ljuset bara.

Sen på lördagen skulle vi (alltså familjen + syrrans vän) åka dressin. Och för er som inte vet vad det är, tänk er en cykel på järnväg. Typ. Googla bara på dressin om ni är nyfikna.
Anyway, det låg mellan Svanskog och Åmål, tror jag det var. Cykeljärnvägsbanan var, fram och tillbaka, 2,7 mil lång, så det tog ett tag.
Jag och brorsan delade på att cykla. Fast jag cyklade nog lite mer än han. Men den där sadeljäveln man satt på var inte så bekväm, speciellt inte att sitta på i över en timme i sträck. Har fortfarande ont i arslet, och det var en vecka sedan.
Just det, en sak var extra kul. Efter ungefär halva banan så kom det en 263 meter lång tunnel. Den var spännande att åka i. Helt jättemörkt var det. Man såg bara en ljusskymt långt fram, där utgången var.  Så det var tufft.


Vad har hänt mer? Jo, en vän var på besök i tisdags? Har för mig det. Det var iaf samma dag jag var hos Leif. Just det, där har jag vart också. Men denna gången var det faktiskt till nån nytta. Eller ja, han sa nåt jag redan visste smått. Men ändå.

Öhm...

Jo, jag har köpt ett pussel också. Så jag har nånting att göra på dagarna. Går inte så bra dock, blir yr i huvet av alla jävla bitar. Men, men. Nån gång blir det väl klart.


Och bara för att fylla ut lite, för att kompensera för att jag inte har skrivit nåt på länge, tänker jag prata om två spel som jag införskaffade för ett tag sen. Vet inte om jag har nämnt dem i tidigare inlägg .
Dragon Age: Origins och The Saboteur var det iaf.


Vi kan väl börja med The Saboteur. Det handlar om en irländare (bara det gör spelet mycket bättre) som är i Frankrike under andra världskriget. Och där så blir han indragen i en frihetsrörelse som kämpar för att få landet fritt från alla tyskar. Det är ganska förenklat, för det är massa andra saker också. Men jag känner inte för att dra hela storyn, för då lär jag sitta här ett tag.
Vissa folk har sagt att storyn är lite svag. Men jag tyckte att den var ganska bra.
Jag tror att folk har blivit lite för löjliga när det gäller storyn i spel. Förr var det bara ta dig från punkt A till punkt B i spel. Inte mycket till handling. Super Mario Bros. för NES till exempel. Ingen kan säga att det är ett dåligt spel. Handlingen spelade ingen roll i det spelet. Ja, jag vet att det är typ 30 år sen eller nåt. Men ni fattar vad jag menar.

I film kan jag fatta att handlingen ska vara bra. För där kan man inte göra nånting, det är bara att kolla. Man kan inte gilla fightingsystemet i en film. För det finns ingen.

Känns som jag har kommit bort från ämnet en aning. Så låt oss gå tillbaka.

Spelet är ett third person shooter, med väldigt mycket att göra. Jag skulle nog säga att det är en blandning mellan GTA och Assassin's Creed. Man kan göra uppdrag för folk GTA-style, som tar storyn framåt. Eller så kan man bara sabba för tyskarna. Springa runt i Frankrike och spränga torn, radioparaboler, stridsvagnar mm. Det finns en jävla massa sånt att göra, så om ni är som jag och vill klara av allt, så kommer ni få spendera en del tid framför TV:n.
En till sak jag gillade var att man kan klättra på hus. Och man är väldigt bra på det. Det är det jag menade med Assassin's Creed. Jag tror till och med man är bättre på att klättra runt på hus i det här spelet. En irländare under andra världskriget är smidigare än en lönnmördare.
Men han har ju iofs en bra anlednig: han brukade klättra ut genom fönstret i sitt rum på kvällarna som barn. 

Okej, lite dålig förklaring kanske. Men det gör inte spelet sämre.

Så om ni gillar att sabba för tyskar och gillar uppkäftiga irländare, så är det ett spel för er.


Sådär, över till Dragon Age: Origins. Ska jag vara ärlig så vet jag inte vad jag ska säga om det här spelet. Det finns så jävla mycket. Det är ett typiskt rollspel kan jag börja med. Man väljer ras, urprung, klass, kön osv. Sen har du en hel värld att utforska, och andra karaktärer att ta med dig på din resa. 

Man har en valmöjlighet på några olika karaktärer och ursprung. T.ex. människa, dvärg, alv, osv. Har ni spelat nåt rollspel förut så vet ni vad som väntar er. För er som inte har spelat nåt rollspel förut, skäms på er.

Sen följer det en lååång story, med an jävla massa side-quests. Tror det tog 38 timmar för mig att klara av det. Det är ganska länge för att vara ett spel nuförtiden. Och under resan så får man med sig andra karaktärer som är bra på olika saker, men det nämnde jag förut.

Jag vet inte vad mer jag ska säga om spelet utan att behöva berätta allt om det.
Men jag rekommenderar det, till er som inte har nåt emot rollspel, som sagt.

Sådär. Det var det.


Visst fan, jag har köpt en bas också. Har jag sagt det? Kommer fan inte ihåg. Jo, det har jag va? Jaja, jag säger det igen för säkerhets skull.



Det var det, hoppas ni har fått nåt vettigt ut av inlägget. Det blev ganska långt. Till nästa gång, ha det bra.






Hej då.

Kommentarer
Postat av: berra blodi

tunneln är 263 meter

2010-08-07 @ 20:07:25
Postat av: Sten-Åke

Ja?

2010-08-07 @ 20:33:46

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0