Ekogarden

Tjo, för er som bryr er om att läsa så kanske ni vet att jag var på samtal idag.
Och hur gick det?

Jag vet inte om jag ska vara ärlig. Kändes inte som vi kom fram till nåt. Han frågade massa saker om min uppväxt och om jag har bra relation med mina föräldrar/syskon.
Han verkade också mer intresserad av att jag är olyckligt kär än att jag mår dåligt. Det hänger väl ihop iofs.
Så efter att ha sagt mer eller mindre samma sak för typ fjärde gången, sa han att han tyckte att jag behövde hjälp fort. Så han skulle höra av sig inom två veckor.
Han skulle väl prata med nån kommité eller nåt om hur de ska behandla mig på tisdag. Och vad jag fattada enligt honom, så verkade det som jag skulle få käka massa piller. Så länge det hjälper så bryr jag mig fan inte om vad de stoppar i mig.

Börjar också tröttna på att skriva den här jävla bloggen. Kunde lika gärna skriva ner det på ett worddokument, skriva ut det och slänga det. Fast iofs, vem har tid att orka läsa en blogg om en person som klagar på att han mår skit hela tiden? Vem har tid att skriva några uppmuntrande ord lite då och då så att han vet att han får stöd när han känner sig så här?

Uppenbarligen ingen.







So will you scatter my ashes where they won't be found? I kept my word when I swore that I would let you down. And now that I'm gone, try to forget me and just move on.