Ekogarden

Jaha, då var man ett år närmare döden. Och jag måste säga att jag känner mig som Obelix efter att han fått smaka på trolldrycken; ingen större skillnad. Jag vet inte varför, men jag har tyckt dagen har varit jobbig. Vet inte om det berodde på alla folk, eller vad fan det var.
Eller när jag tänker efter, så känner jag mig nog inte som Obelix. Jag känner mig besviken, utelämnad, bortglömd, otillräcklig, övergiven och lessen.
Låt mig ställa er en fråga. Vet ni hur det känns när hela ens klass skiter i/glömmer att man fyller år?

Efter två och ett halvt år så trodde ju jag att jag hade gjort nåt slags intryck. Men, nej då. Icke. Men ett kalas kan de ordna, åt en kille som inte ens går i vår klass och som de inte känt lika länge som mig, tror jag. "Varför ska vi slösa bort hela 50 öre" eller vad fan ett SMS kostar, "på att önska vår klasskompis en bra 18-årsdag?"
Inte för att jag säger att jag är värd att bry sig om. Men om 50 fucking öre kunde göra så att mitt liv kändes lite bättre, om än bara för en dag, så kanske folk som jag känt i snart tre år kunde unna mig det.



Varför bryr jag mig ens? Det är en fråga jag ställt till mig själv allt för många gånger.


Så sant.