Ekogarden

Tjena. Tänkte bara skriva om några saker lite fort.

 

Jag kommer inte ha någon fritid alls de närmaste månaderna känns det som. Jag har köpt Dead Space 2 som nog kommer komma imorrn. Sen har jag Bioshock Infinite och Amy of Two: The Devil's Cartel på väg till mig, kommer nog komma nästa vecka tror jag. Sen funderar jag också på att beställa Dead Space 3, för det var väldigt billigt nu på CDON.

 

Så jag kommer att ha fullt upp. Kul ska det bli.

 

 

Just det, jag har också köpt The Strokes nya skiva. Kommer nog också att komma nästa vecka nån gång. Ska bli väldigt intressant. Har hört två låtar från den och kan säga att jag har höga förhopppningar.

 

 

Ska hjälpa Mary-Ann att flytta nu till torsdagen också. Ska bli väldigt kul, för hon ska flytta till SEGMON! Av alla ställen. Riktigt skoj.

 

 

Igår var jag och en kompis och käkade våfflor för att fira våffeldagen, som är idag. Det var GHAB som bjöd, så det är ju klart man går dit.

Det roliga var att av alla 10-15 personer som var där, så var jag och min kompis de enda som var under 60. Så man kände sig lite felplacerad kan jag ju säga. Men våfflorna var goda.

 

 

Och nu till den coolaste banan jag sett på fruktansvärt länge i ett spel. Det är från Rayman Legends demot, uppföljaren till Rayman Origins. Bara titta och njut. 

 

 

 

 

Jag ser på er hur lamslagna ni är av det ni just sett. Pure awesomeness.

 

 

Det var allt för mig. Ha det gött.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Tja. Tänkte dela med mig av helgens händelse och lite annat.

 

 

Jag var och röstade för första gången i veckan. Det handlade om hurvida de skulle lägga ner mellanstadieskolan i Grums eller inte. Jag tycker det låter som en urbota korkad idé, så jag röstade nej.

 

Jag måste säga att jag kände mig jävligt löjlig när jag gjorde det. Fick ett papper med tre alternativ; ja, nej och vet inte, (och om man går för att rösta och röstar "jag vet inte" så är man inte så jäkla smart).

Så jag kryssade i nejrutan och lade lappen i en kuvert, klistrade igen det och lämnade in. Och allt det här gjordes bakom en avskärmning, precis som om det var världens hemligaste grej. Alltihop kändes så bisarrt på nåt vis.

 

 

Jag har också gått med i/startat en bokklubb. Det är bara jag och Mary-Ann som är med i den, men ändå. Det är en kul grej. Så vi håller på och läser The Clan of the Cave Bear/Grottbjörnens Folk,  jag läser på engelska, hon på svenska.

Sen varje vecka så diskuterar vi vad vi läst och tar upp intresanta frågor,  såsom religion, tradition och könsroller.

 

Väldigt kul faktiskt. Man har ju lite mer anledning att läsa då liksom, om man har ett mål med det så att säga.

 

 

Och nu till huvudrätten, so to speak.

 

Jag hatar mina grannar som bor längst upp i byggnaden. Hatar dem med hela min existens. De har ingen uppfattning om verkligheten, de verkar tro att de är de enda som existerar i hela universum.

 

Man vet omedelbart att det är de som kommer in i byggnaden, för ingen annan kan producera ljudet som låter som en elefant som lärt sig att hoppa i en stor, tom, ekig lokal. Ska det vara så jävla svårt att försöka GÅ TYST i trapporna för en gångs skull?

 

Detta har pågått sen jag flyttade in mer eller mindre. Men värst av allt är festerna som de av nån anledning måste ha. Då är det helt plötsligt tio liksinnade idioter som väldtar trapporna. Men inte nog med att de för väsen där, de måste skrika, hojta, tönta sig och spela ashög musik också.

 

Detta pågick från fredagskvällen till inatt, klockan två på natten till söndagen. 

 

Första natten orkade jag inte göra nåt, jag bara låg och försökte sova i oväsendet, tänkte att det måste sluta nån gång. Jag sov nästan inget den natten.

 

Men igår, när mitt allmänna mående var dåligt och jag var grymt irriterad på grund av sömnbrist, fick jag nog. Hade jag inte haft nån självbehärskning så hade ni nog kunnat läst i tidningarna idag om ett brutalt massmord i Grums.

 

Men jag nöjde mig med att ringa störningsjouren. Så en kvart senare hörde jag två bilar stanna till utanför. Hörde hur personerna gick upp och ringde på dörren. Och när de öppnade dörren var det som en nukulär tryckvåg av rent oväsen fyllde upp byggnaden. Inte nog med att musiken var värdelös, den spelades på en nivå så till och med Helen Keller skulle be dem att sänka lite.

 

Och sen kom tystnaden. Den kändes nästan overklig. Sen bröts tystnaden av att alla idioter elefantade sig ner genom huset en sista gång. Då kunde jag försöka sova.

Såvitt jag fattar så kostar det en del om störningsjouren måste rycka in, så jag hoppas verkligen att de blev dyrt, så kanske de får in lite vett i huvet.

 

 

Så, nu har jag fått avreagera mig lite. Och med det sagt så ska jag dra.

 

Ses.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Halloj. Har nu återhämtat mig från incidenten på IKEA och är redo för ett nytt inlägg.

 

 

Jag har förbokat Bioshock Infinte, ett spel som jag väntat på fruktansvärt länge. Och när man förbokade det så fick man med ett litet minispel. Industrial Revolution heter det, och det är ett litet internetspel som går ut på att man ska placera kugghjul på rätt ställen så att en maskin börjar funka.

 

Det har egentligen inget med själva spelet att göra, men man får lite backstory om världen och lite sånt. Plus att ju mer nivåer man klarar av i det desto mer bonusgrejer får man i det riktiga spelet sen när det kommer ut. Så det är ju inte alls fel.

 

 

Jag har börjat boxas lite också, (därav titeln, fattar ni?). Inget seriöst direkt, är en timme en gång i veckan. Det är väldigt kul, men fruktansvärt jobbigt. Man går nog ner 2,4 kg bara i vätskeförlust på ett sånt pass.

 

Tränaren är kul iaf. Förra veckan smög han upp bakom mig och slog mig upprepade gånger i sidan bara för att jag inte slog tillräckligt hårt. Lite omogen. Sånt gillar jag.

 

Sen är det alltid väldigt trevligt att lyssna på lugn musik och varva ner och stretcha efter ett jobbigt träningspass. Har alltid tyckt att det är en speciell känsla.

 

 

Imorrn ska jag hem till Segmon och familjen, lyckades övertala dem att vi ska äta hemmabygga hamburgare imorrn. Eller ja, övertala och övertala. Samtalet gick till ungefär såhär:

 

-Jag tänkte ungefär såhår; hemmabyggda hamburgare vore gott imorrn, eller hur?

 

-Ja, det vore det.

 

-Okej, bra.

 

Antingen är hamburgare rätt gott och kräver ingen större övertalning för att förtäras, eller så har jag fruktansvärda talanger när det kommer till att övertala folk.

 

Skulle gissa på det första.

 

 

Nej, nu ska jag ge mig av, rädda världen och lite sånt.

 

Vi hörs.

 

 

 

 

 

 

 

 

Yo!

 

Detta inlägg är lite speciellt, då det är exakt på dagen fyra år sedan jag startade denna blogg. Lite ballt, eller hur?

 

Så, vad har jag planerat för att ära denna dag? Inte ett skit. Tänkte bara skriva på om lite strunt som vanligt.

 

 

Tror jag nämde i det förra inlägget att jag har börjat på INDA Support. Och när jag gjorde det så gick jag med i ett arbetsmarknadspolitiskt program som det så fint heter.

Och tack vare det, om jag har tolkat brevet jag fick rätt, så kommer jag få massa mera pengar. Typ dubbelt. Vilket var jävligt skönt. 

 

Har nog aldrig varit så glad över att ha öppnat ett brev.

 

Ja, pengar gjorde mig glad. Ännu en myt krossad.

 

 

Var på IKEA med Mary-Ann häromdan också. Trodde att det skulle bli ett vanligt besök, som så många andra. Men fy fan va fel jag hade.

 

Direkt efter ingången hade de satt upp ett bord med diverse grejer på, med en skylt bredvid. På skylten stod det att de hade placerat ut sju (har jag för mig) gosedjur runtom i butiken, och varje gosedjur hade en bokstav på sig.

Så då skulle man ta en lapp från bordet och gå igenom varuhuset för att leta efter dessa bokstäver.

 

Det var asballt, jag kände mig lite som Indiana Jones, gå runt och leta efter spännande grejer och omplacera bokstäverna för att kunna komma på vilket ord de sökte efter.

 

But alas, vi lyckades inte hitta den sista bokstaven... Jag sörjer fortfarande. Ordet kommer för evigt att förbli blott ett mysterium.

 

Men värst av allt var att man skulle få en gratis mjukglass om man lämnade in det rätta ordet i kiosken utanför kassorna. Jag fick ingen mjukglass...

 

 

Skulle gärna ha skrivit mer, men minnet av den förlorade glassen är för jobbigt just nu.

 

Vi får ta det nån annan dag.

 

Ses.