AWOL.
Tjena. Ja, jag vet att det var nästan två månader sedan jag skrev något senast. Det har, som ni kanske förstår, hänt en del sen sist. Det är lite av anledningen till att jag inte skrivit på länge.
Men jag ska inte skylla ifrån mig. Jag har helt enkelt inte haft lust och inte orkat ta mig tid att göra det.
Så nu ska jag försöka att uppdatera er på allt som hänt.
Den absolut största grejen är att jag har flyttat hemifrån. Så nu bor jag själv i en trevlig tvåa i Grums.
Hur det känns? Tja, de första veckorna var väldigt konstiga. Jag vaknade många morgnar (heter det ens så?) och undrade var tusan jag hade hamnat. Så det tog ett tag innan jag vande mig.
Jag har inte riktigt vant mig helt. Speciellt inte vid ensamheten. Hemma (f.d hemma) så var det nästan alltid folk som vandrade runt i huset och jag visste att folk fanns där. Men nu är jag helt solo.
Det skulle kanske inte vara så farligt bara jag hörde grannarna ibland. Men de är fan astysta. Jag skulle inte ens gissa på att jag hade grannar om jag inte sett folk gå i gången ibland.
Det högsta ljud de för är när jag råkar höra någon spola nån gång.
Lite jobbigt faktiskt. Men jag klarar mig.
Sen måste jag ju bygga all mat själv och städa och hålla reda på allt. Så det blir ju en massa ansvar som bara kommer på en med en gång. Men jag tycker att jag klarat det helt okej.
Jag är ju ingen Gordon Ramsay som slänger ihop gourmetmåltider till höger och vänster, men jag börjar bli riktigt bra på att koka makaroner, haha.
Jag fick välja tapeter i vardagsrum, hall och sovrum helt själv också. Och det blev faktiskt bra. Trots att jag är lika mycket inredare som Per Gessle är musiker.
Jag har också en balkong, som jag har köpt utemöbler till. Asballt.
Tror det var allt jag hade att säga om flytt/lägenhet. Så vi går vidare.
Kollade på Hunger Games på bio med en kompis för ett tag sedan. Jag hade inga större förhoppningar om den innan jag såg den. Det enda jag baserade det på var postern, som jag inte ens hade sett noga.
Men jag trodde att skådespelerskan var hon som spelade Ana Lucia Cortez i Lost. Och jag tyckte hon var så jävla tråkig att se på. Hon ser så jäkla uttråkad ut hela tiden. Så jag var inte så sugen på att se på filmen.
Men nu är jag väldigt glad att jag såg den. Jag tyckte den var riktigt bra. Och är det bara jag, eller skulle Idol/Let's Dance/Alla jävla skittävligsprogram som går på TV:n vara mycket mer underhållande att kolla på om de slogs ihop med Hunger Games? Eller är det bara jag?
Hur som helst.
Jag gillade filmen såpass mycket att jag faktiskt köpte böckerna den är baserad på. Och jag har inte läst på flera år. Men när jag började läsa så kunde jag knappt sluta. Jag läste ur alla tre böckerna på mindre än en vecka.
Och jag tyckte de var riktigt bra. Skulle verkligen rekomendera dem till i stort sett vem som helst som gillar att läsa.
Jag ska också ta upp en sak som jag inte riktigt visste om jag skulle göra eller inte. Men skit samma.
För ett tag sedan gick jag på en Neuropsykologisk undersökning, på grund av att min psykolog misstänkte att jag hade Aspergers. Vilket jag också misstänkte. Vilket jag också hade.
Så nu vet ni det. Tänkte att det spelar ingen roll, jag är ju fortfarande samma person och allt sånt. Enda skillnaden nu är att jag kan (och ska så mycket som möjligt) söka diverse bidrag. Skulle inte vara fel alls då lägenheten inte är gratis. Och inte mat heller för den delen.
Eller ubåtar. Men det är en helt annan historia.
Och en sista grej tänkte jag nämna innan jag slutar för idag.
Tidigare idag kom jag över en sida där en kille skrev att han fick Majora's Mask av en mysko gubbe. Och det visade sig att ett väsen som kallade sig BEN fanns i spelet. Och BEN gjorde massa saker med spelet och killen visste inte vad han skulle tro.
Det är väääldigt mycket att läsa, plus några videoklipp. Men jag rekomenderar er att läsa den. Den är väldigt intressant att läsa. Och även fast jag vet att det är fejk så tycker jag fortfarade att det var jävligt läskigt.
Det var faktiskt en av anledningarna att jag började skriva inlägget för att tänka på nåt annat.
Så bra gick det. Slutade med att jag skrev om det istället, haha. Vette fan hur det kommer gå att sova inatt.
Men här är länken till sidan där han skrev. Väldigt välgjort allting.
Så med det så ska jag avsluta detta inlägg. Jag ber om ursäkt för att jag inte uppdaterat på väldigt länge. Men förhoppningsvis ska det bli bättre nu.
Så till nästa gång vi ses, ha det bra och läs inte historien innan ni ska lägga er.
When battle has made you weary, please come back to see me.
Men jag ska inte skylla ifrån mig. Jag har helt enkelt inte haft lust och inte orkat ta mig tid att göra det.
Så nu ska jag försöka att uppdatera er på allt som hänt.
Den absolut största grejen är att jag har flyttat hemifrån. Så nu bor jag själv i en trevlig tvåa i Grums.
Hur det känns? Tja, de första veckorna var väldigt konstiga. Jag vaknade många morgnar (heter det ens så?) och undrade var tusan jag hade hamnat. Så det tog ett tag innan jag vande mig.
Jag har inte riktigt vant mig helt. Speciellt inte vid ensamheten. Hemma (f.d hemma) så var det nästan alltid folk som vandrade runt i huset och jag visste att folk fanns där. Men nu är jag helt solo.
Det skulle kanske inte vara så farligt bara jag hörde grannarna ibland. Men de är fan astysta. Jag skulle inte ens gissa på att jag hade grannar om jag inte sett folk gå i gången ibland.
Det högsta ljud de för är när jag råkar höra någon spola nån gång.
Lite jobbigt faktiskt. Men jag klarar mig.
Sen måste jag ju bygga all mat själv och städa och hålla reda på allt. Så det blir ju en massa ansvar som bara kommer på en med en gång. Men jag tycker att jag klarat det helt okej.
Jag är ju ingen Gordon Ramsay som slänger ihop gourmetmåltider till höger och vänster, men jag börjar bli riktigt bra på att koka makaroner, haha.
Jag fick välja tapeter i vardagsrum, hall och sovrum helt själv också. Och det blev faktiskt bra. Trots att jag är lika mycket inredare som Per Gessle är musiker.
Jag har också en balkong, som jag har köpt utemöbler till. Asballt.
Tror det var allt jag hade att säga om flytt/lägenhet. Så vi går vidare.
Kollade på Hunger Games på bio med en kompis för ett tag sedan. Jag hade inga större förhoppningar om den innan jag såg den. Det enda jag baserade det på var postern, som jag inte ens hade sett noga.
Men jag trodde att skådespelerskan var hon som spelade Ana Lucia Cortez i Lost. Och jag tyckte hon var så jävla tråkig att se på. Hon ser så jäkla uttråkad ut hela tiden. Så jag var inte så sugen på att se på filmen.
Men nu är jag väldigt glad att jag såg den. Jag tyckte den var riktigt bra. Och är det bara jag, eller skulle Idol/Let's Dance/Alla jävla skittävligsprogram som går på TV:n vara mycket mer underhållande att kolla på om de slogs ihop med Hunger Games? Eller är det bara jag?
Hur som helst.
Jag gillade filmen såpass mycket att jag faktiskt köpte böckerna den är baserad på. Och jag har inte läst på flera år. Men när jag började läsa så kunde jag knappt sluta. Jag läste ur alla tre böckerna på mindre än en vecka.
Och jag tyckte de var riktigt bra. Skulle verkligen rekomendera dem till i stort sett vem som helst som gillar att läsa.
Jag ska också ta upp en sak som jag inte riktigt visste om jag skulle göra eller inte. Men skit samma.
För ett tag sedan gick jag på en Neuropsykologisk undersökning, på grund av att min psykolog misstänkte att jag hade Aspergers. Vilket jag också misstänkte. Vilket jag också hade.
Så nu vet ni det. Tänkte att det spelar ingen roll, jag är ju fortfarande samma person och allt sånt. Enda skillnaden nu är att jag kan (och ska så mycket som möjligt) söka diverse bidrag. Skulle inte vara fel alls då lägenheten inte är gratis. Och inte mat heller för den delen.
Eller ubåtar. Men det är en helt annan historia.
Och en sista grej tänkte jag nämna innan jag slutar för idag.
Tidigare idag kom jag över en sida där en kille skrev att han fick Majora's Mask av en mysko gubbe. Och det visade sig att ett väsen som kallade sig BEN fanns i spelet. Och BEN gjorde massa saker med spelet och killen visste inte vad han skulle tro.
Det är väääldigt mycket att läsa, plus några videoklipp. Men jag rekomenderar er att läsa den. Den är väldigt intressant att läsa. Och även fast jag vet att det är fejk så tycker jag fortfarade att det var jävligt läskigt.
Det var faktiskt en av anledningarna att jag började skriva inlägget för att tänka på nåt annat.
Så bra gick det. Slutade med att jag skrev om det istället, haha. Vette fan hur det kommer gå att sova inatt.
Men här är länken till sidan där han skrev. Väldigt välgjort allting.
Så med det så ska jag avsluta detta inlägg. Jag ber om ursäkt för att jag inte uppdaterat på väldigt länge. Men förhoppningsvis ska det bli bättre nu.
Så till nästa gång vi ses, ha det bra och läs inte historien innan ni ska lägga er.
When battle has made you weary, please come back to see me.
